Att kristdemokraten Dan Kihlström, riksdagsledamot för dansbandstäta Värmland, värnar de svenska dansbanden är lätt att förstå. Det är därför inte förvånande att det i KD:s kulturpolitiska handlingsprogram finns ett önskemål om sänkt moms på dansband. KD är dock inte ensamma om att driva frågan.

Sedan 2001 har riksdagsledamöter från alla partier utom Miljöpartiet motionerat om sänkt moms på dansband, alla med samma argument: Varför ska musikevenemang som syftar till att få besökarna att röra på sig beläggas med 25 procents moms när musikevenemang med sittande besökare endast är belagd med sex procents moms?

Ett band som spelar på både konserter med sittande publik och på dansevenemang får olika momssatser eftersom det i det ena fallet finns stolar utplacerade framför scenen. Det är svårt att hitta någon som försvarar skillnaden med genomtänkta argument.

Ibland hörs vaga formuleringar som att ”fin” kultur – klassisk musik – ska gynnas, medan man ser ner på ”pöbelns” nöjen, som följaktligen ska bestraffas med högre momssats. Staten ska inte agera smakdomare; alla kulturevenemang bör ha samma momssats.