Varför får alla utom islamisterna skäll?

Efter att Etiopien i julas på allvar gripit in i Somalia till den svaga interimsregeringens försvar mot
islamisterna måste faxarna gått varma hos alla svensksomalier. I alla fall om man får tro medierna. ”Svensksomalier” har i pressen fördömt Etiopien, förbannat krigsherrarna och förkastat amerikanska flyginsatser. De har uppmanat UD, EU, AU, FN – och säkert några bokstavskombinationer därutöver – att sätta igång den där utopiska dialogen som ska lyfta Somalia på samma utmärkta sätt, antar jag, som den hittills klarat problemen med Iran, Syrien, Nordkorea och det vi kallar Palestina.
Alla parter har fått sin beskärda skopa kritik.
Utom islamisterna.

Mest har man hört förre riksdagskandidaten Abdirisak Aden (s), ordförande i Svensksomaliska riksförbundet. Han och hans förening har fördömt Etiopien för att deras insats ”syftar till att sabotera all försök till fred och dialog mellan somaliska partnerna” [sic]. Han har fördömt USA:s anfall på terrorister för att USA därmed deltar i ”aggressionen mot det somaliska folket”. Men han har inte, såvitt jag sett, fördömt Islamiska Domstolarnas Förbund trots att de försökt störta den internationellt erkända interimsregeringen, trots att de sägs härbärgera terrorister, och trots att de utropat heligt krig mot sina motståndare.

Snarast tvärtom. Den 2 juli 2006
arrangerade Aden en demonstration med ett nätverk vars syfte var ”att stödja traditionella islamiska domstolarnas strävan för fred och skapande av lag och ordning i Mogadishu”.
Lag och ordning blev det. Islamisterna hann under sin korta glansperiod återinföra offentliga avrättningar men samtidigt förbjuda offentliga visningar av fotbollsmatcher och utländsk film. Och under Mussolini gick tågen i tid.

Många svensksomalier tycks stötta islamisterna. Under året har det tydligen strömmat pengar från somalier i Sverige till Islamiska Domstolarnas Förbund. Somalisk press har berättat om två tillfällen
då svenska delegationer har donerat pengar: 7 000 respektive 9 000 dollar. En FN-rapport från i november uppskattar flödet från de nordiska länderna
”under de senaste månaderna” till 300 000 dollar, och sannolikt står svensksomalier för en stor del.

Kan stödet bero på att vi har en framstående
representant i Domstolarna? Sheikh Fuad Mohamed Qalaf, chef för utbildningsdepartementet under islamisterna, ska ha bott i Sverige i tio år innan han fick nog av västerländsk dekadens och flyttade hem.
I höstas tillkännagav han att alla somaliska studenter skulle sättas i träningsläger för det heliga kriget. Men bara på torsdagar och fredagar, så att inte
studierna skulle drabbas. Och vi som brukar gnälla på Jan Björklund…

Är det så att Sverige agerar plantskola för somaliska extremister? Gouled Hassan Dourad, somalier som nu sitter på Guantánamo, bodde tre år i Sverige på 1990-talet, tills han fick hjälp hos en icke namngiven moské att ta sig till träningslägret i Afghanistan
inför sitt jihad i Somalia, om man får tro USA:s
underrättelser.

Kommer stödet ur tilltro till islamistisk samhällsbyggnadskonst? Mmm.
Eller kan det hela bero på något så enkelt som att pressen gärna väljer sina ”svensksomalier” ur en högljudd minoritet?