Sveriges hållning vad gäller bistånd till Zimbabwe är att inget ska gå till, eller kanaliseras genom, Robert Mugabes genomkorrupta myndigheter. Ändå går en stor del av det svenska biståndet rakt in i Mugabes centralbank.

Zimbabwe befinner sig under Robert Mugabes ledning i ett ekonomiskt katastroftillstånd. Inflationen är nu uppe i 4500 procent, varför Zimbabwe i går gav ut sin första 200000-dollar- sedel, lagom stor för att köpa ungefär ett kilo socker. Översatt till svenska termer skulle det betyda att en limpa bröd, som förra året kostade tio kronor, i dag säljs för en femhundring.

Hyperinflationen har skapat ett glapp mellan den officiella växelkursen och den egentliga – förenklat uttryckt kursen på den svarta eller grå växelmarknaden – på 1:10 enligt The Economist (28/7), och 1:13 enligt BBC (31/7), men sannolikt ännu större. Enligt lag måste organisationer som vill verka i Zimbabwe växla genom landets centralbank. En biståndsorganisation som till fullo vill följa lagen skulle, för att använda siffrorna ur The Economist, tvingas se 90 procent av sina medel försvinna vid växlingen till zimbabwiska dollar, eftersom centralbanken köper utländsk valuta för en tiondel av dess värde.

Sverige är världens femte största givare till biståndsorganisationer som verkar i Zimbabwe. Huvuddelen går till demokratisk utveckling och humanitär hjälp såsom hiv-bekämpning, och biståndet kanaliseras genom enskilda organisationer eller FN-organ. Under 2006 uppgick det samlade svenska beloppet till 131 351 660 kronor. I ett skräckscenario skulle alltså långt över 100 miljoner svenska kronor gå till Mugabes regim. Men så illa är det inte.

Lejonparten av det svenska biståndet betalas utanför Zimbabwe. Sydafrikanska konsulter får betalt i rand, exempelvis. Sveriges ambassadråd i Zimbabwe Göran Engstrand uppskattar ”mellan tummen och pekfingret” att en tredjedel av Sveriges bistånd spenderas på plats, och alltså måste växlas till centralbankens överpris.

Vidare har Sverige, som alla andra stora biståndsgivare, förhandlat till sig egna avtal. På så sätt hamnar växelkursen ungefär vid mittpunkten mellan den officiella kursen och det egentliga värdet. Det handlar ändå om mycket pengar – en sjättedel, uppskattningsvis, av det svenska biståndet hamnar i Mugabes centralbank.

För Zimbabwes kaotiska ekonomi har centralbanken blivit allt viktigare. När skattebetalare sedan länge flytt landet och sedelpressen redan går varm är bankens valutaväxlingsinkomster ett välkommet tillskott.

Frågan är om Sverige vill vara med och finansiera det. Flera av våra biståndsinsatser har stora positiva effekter. Vårt stöd till kvinnoorganisationer har hjälpt dem att tvinga fram en lag mot kvinnomisshandel i hemmen. Det är ett enormt genombrott i Zimbabwe. För andra organisationer är det moraliska stödet, och att vi finns på plats, viktigare än pengar. Det är gott. Men vi ska vara medvetna om att priset är högt.