NU OCH DÅ | Det blir bättre hela tiden

Vänstertidskriften Ordfront har en stående kolumn av ”den tänkande kocken”, Jerker Jansson, som blandar recept med förnumstigheter om tingens ordning. I det senaste numret hamnar han helt utanför banan.

Under rubriken ”utvecklingsmyten” gnäller han över att vi jobbar för mycket. Det var bättre förr, innan industrialismen. ”Ursprungsbefolkningar runt om i världen lägger än i dag inte ner mer än högst några timmar per dag i snitt på att fixa mat, och de använder betydligt mindre energi för att hålla sig mätta och nöjda. Vi jobbar jämt. [...] Industrialismen innebar en dramatisk ökning av arbetstiden.”

Industrialismen innebar framför allt längre och hälsosammare liv. Vi lever i genomsnitt dubbelt så länge i dag som för hundra år sedan. Det är en rätt tydlig välfärdsvinst. Under de senaste 200 åren - under och efter industrialiseringen - har medellivslängden ökat dubbelt så mycket som de 200 000 åren dessförinnan.

Sedan 1800 har vår genomsnittliga kroppsmassa ökat med 50 procent. Det är ”ett annat sätt att säga att vi äntligen har tagit oss ur den undernäring som mänskligheten i alla tider har lidit av”, konstaterar den liberale debattören Johan Norberg i boken När människan skapade världen. Den är en guldgruva för den som vill veta om hur illa det var förr.

Att det skulle ha blivit bättre avfärdar dock Jansson som ”utvecklingsmyt”, ”den fetaste av mytologier, den mest förljugna av religioner”. Han gnäller över bilismen och ”tidsslaveriet.”

Han är inte ensam om sin uppfattning. Det finns en ganska utbredd romantisk föreställning om livet innan fabriker, utsläpp och lönearbete.

”Det kan vara naiva grönavågenfantasier, men jag lockas ibland av tanken på att gå ner i arbetstid för att i stället ägna tiden åt att fixa mat”, skriver den tänkande kocken och konstaterar att tonvis med svamp ruttnar bort i skogen varje år.

Det är oklart vad som stoppar honom. Allemansrätten håller dörren öppen ut i skogen för den som tar avstånd från tillväxt och tidsslaveri.
I
verkligheten finns förstås en lång rad skäl till varför inte aldrig så reaktionära människor återgår till naturen och lever på svamp. Det var inte bättre förr. Livet var ett helvete: ensamt, fattigt, plågsamt, djuriskt och kort. 1870 var Sverige fattigare än vad Kongo är i dag. Ungefär samtidigt drabbades vi av industrialism och tidsslaveri.
Det mest träffande skälet har formulerats av den amerikanska författaren P J O”Rourke: ”Om du tror att det har funnits någon guldålder med nöjen och överflöd som du, om du kunde, skulle förflytta dig till säger jag bara ett ord: ”tandvård””.

För det finns ju andra fördelar med industrialismen än att vi arbetar mindre än tidigare (vilket vi gör). Bra sjukvård, mediciner, rinnande vatten, tvättmaskiner, bättre och mera varierad mat och hus som är varma på vintern är bara några av tidsslaveriets produkter. Narkos och kirurgi har ersatt blodiglar och bön.

På sätt och vis är väl även detta förenligt med grönavågenfantasierna. Så länge andra ägnar sig åt att utveckla mediciner och bota sjukdomar så kan en enskild person gå ner i arbetstid för att leva på svamp och andras ansträngning.

Det står var och en fritt att kliva av utvecklingsmyten. Den som väljer att vrida tillbaka klockan är välkommen åter till 2006 när han fryser eller får ont i tänderna.