Det var en mild och behaglig julafton förra året, åtminstone i Mellansverige och i Skåne. Med några plusgrader, regn i luften samt köttbullar, sill och lax på bordet kunde högtidsdagen lätt förväxlas med midsommarafton. Såväl väder som valda delar av maten var desamma som när vi firar sommarsolståndet. Väderlek som på julafton är varm och skön, upplevs på midsommar som plågsamt kylig och ogästvänlig.

Av detta lär vi inte bara att underställ aldrig någonsin bör läggas i källarförråd, utan även att svaret på frågan hur temperaturen upplevs har mer med våra årstidsrelaterade förväntningar än faktiska gradtal att göra. Så är det också med delar av det frågebatteri som presenteras i SCB:s Åttapartivalet 2010. Det är forskarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson som har sammanställt och analyserat statistik om väljarbeteende och -sympatier i valet 2010.

Valundersökningen är spännande läsning för den som undrar över väljarbeteenden, varför vi röstar som vi gör och när trender som är tydliga idag egentligen började. SCB-statistiken begripliggörs pedagogiskt av Holmberg och Oscarsson men deras resonemang och slutsatser visar också att det är med frågor om politik som med vädret: tidpunkten avgör hur det hela uppfattas.

Holmberg och Oscarsson skriver att det blåser ’’mer vänstervind än högervind mellan 2006 och 2010 när vi undersöker hur väljarnas åsikter i specifika sakfrågor har förändrats’’. Här syftar man på väljarnas svar på ett antal frågor om politisk inriktning som ställdes till dem både 2006 och 2010. Det är påståenden eller förslag som exempelvis ’’sänk skatterna’’ och satsa på ett samhälle ’’med mer privat sjukvård’’ eller ’’med mer privat företagsamhet och marknadsekonomi’’. Väljarnas positiva inställning i dessa frågor minskade något mellan de båda valen och detta kan tolkas som en vänstervind.

Men det händer ju saker i verkligheten också. 2006 var de privata alternativen inom hälso- och sjukvård färre än 2010 och skatterna hade inte sänkts lika mycket. Människor behöver inte ha gått vänsterut för att de efterfrågade mer valfrihet och lägre skatter 2006 än fyra borgerliga regeringsår senare.

Fler sade ja till mer valfrihet och lägre skatt 2006 än 2010. Men då var också valfriheten mindre och skatterna högre. Att fler väljare kallade sig ”höger” vid valet 2010 än 2006 är då inte fullt så märkligt som Holmberg och Oscarsson tycker.

Det finns mer intressant i SCB:s statistik. Vid ett flertal frågor finner man liknande inställningar hos SD:s väljare som hos vänsterpartiernas.

Vänsterpartister och Sverigedemokrater är exempelvis lika skeptiska till bankernas och industrins inflytande, och samma partisympatisörer är ungefär lika positiva till svenskt utträde ur EU. Vad gäller frihandel är Sverigedemokraternas väljare mest negativa medan Folkpartiets är de mest positiva.

Till vårt statsskick är däremot S-väljare mer positivt inställda än vad SD-väljare är. Vad som är vad i politiken är inte alltid uppenbart.