Bloggandet börjar så smått att bli etablerat. Och ändå inte. Fenomenet är av den besvärliga typen. Många vet precis vad det handlar om, men de flesta har nog mer vaga föreställningar om vad som döljer sig bakom beteckningen. Några tvivlar fortfarande på att ordet blogg finns.
En blogg, eller webblogg, är i grunden en personlig dagbok på nätet. I begreppet ryms allt från tonåringars modetips till luttrade bedömares analyser av det politiska skeendet.
Under året som gick hamnade främst de politiska bloggarna i brännpunkten. Ganska naturligt, med tanke på det amerikanska presidentvalet. Och här hemmavid orsakade SvD viss uppståndelse med lanseringen av ledarsidans blogg, PJ Just nu. Reaktionerna har varit många och positiva.

En aktuell studie från PEW Internet visar att bloggläsandet i USA ökade med 58 procent under 2004. Det innebär att 27 procent av nätanvändarna säger sig ta del av vad som skrivs på bloggar. Av nätanvändarna uppger 7 procent, det vill säga drygt 8 miljoner amerikaner, att de själva har skapat en blogg.
Imponerande, inte sant? Men samtidigt framgår det av undersökningen att bara 38 procent av de amerikanska nätanvändarna vet vad en blogg är.
Möjligheterna är stora. Den som har tillgång till nätet kan skaffa sig en egen blogg gratis. Har man lite nätvana behöver det inte ta mer än tjugo minuter att lära sig hur bloggandet fungerar.
Ett intresseväckande innehåll är fortfarande en konkurrensfördel. Är det förklaringen till att debattörer till höger om mittfältet leder utvecklingen bland Sveriges politiska bloggare? Kanske inte, men vänstern har helt klart hamnat på efterkälken.