Det politiska språket är en bra indikator på hur spännande eller långtråkigt det politiska livet är. De bästa replikerna och formuleringarna kommer till i strid när debatten är vass och kombattanterna taggade.

Motsättning är politikens själva livsnerv och aldrig är idéutvecklingen så god som när politiska motståndare möts i rejäla sammandrabbningar.

Därför är allas strävan mot mittens konsensus hämmande för partiernas idéutveckling. Det är som ett cocktailparty någonstans mittemellan. Där kindpussas och konverserar man tills det hela blir så utslätat att det enda som kan liva upp är några pikanta skandaler.

Den som under de senaste åren har lyssnat på intervjuer och debatter med svenska topp-politiker känner helt säkert igen några återkommande uttryck. ”Känna ansvar” måste exempelvis ha blivit listetta.

I sin iver att visa handlingskraft har hela det politiska ledargarnityret vid återkommande tillfällen även lovat att man ska ”vända på varje sten”. Den något olyckliga metaforen för lätt tankarna till vad man brukar hitta när man ägnar sig åt sådant.

Man frågar sig vad de letar efter. Politiker med tydliga egna värderingar och egna idéer borde inte komma på tanken att söka precis överallt.

Även det något vaga ’’vi måste se till att...’’ är många politikers absoluta favoritlänk att koppla ihop sina resonemang med. Uttrycket används när vederbörande avkrävs svar på hur man tänker åtgärda ett uppmärksammat problem. Svaret går som regel ut på att ’’vi måste se till att’’ åtgärda problemet. (Uppföljande fråga på hur detta ska gå till leder i sin tur till ovan nämnda stenvändarsvar.)

Dels är denna retoriska öken ett tecken på något armt och idéfattigt, dels visar uttrycken att politiken handlar om att lägga saker och ting till rätta. Genom aktiva insatser för allt från entreprenörskap i skolan till inlandssatsningar för ’’hållbar utveckling’’ ska politiker alltså ’’se till att’’ något önskvärt händer.

Vid ett lunchmöte om innovation och entreprenörskap nyligen blev det uppenbart att de närvarande politikerna sällan uppmanas att göra mindre: Att begränsa eller dra tillbaka den politiska makten och låta medborgarna träda in i stället.

Att aktivt minska politikens omfattning kan exempelvis innebära att statens regleringar för människor som vill utveckla idéer och företag begränsas. Istället för att rulla ut program med satsningar kan det allmänna dra sig tillbaka och låta enskilda skapa allmänintresse.

En politisk vision kan med fördel innebära mindre politik och en förskjutning av makt från politiker till medborgarna. Den kvardröjande bilden av politiker som i konversationsmodus vänder på stenar för att hitta satsningar som ska styra oss till rätt handling är inte lika behaglig.