ivet de många valfrihetsreformerna som har genomförts under Alliansens maktinnehav är det inte orimligt att anta att det har varit en mandatperiod med ovanligt mycket saxhantering. Ett och annat band har klippts.
Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt har fått inviga en mängd nya vårdcentraler, lilksom många av hennes kolleger i landsting runtom i landet. Apoteksmonopolet har luckrats upp och socialminister Göran Hägglund har fått nöjet att öppna nya apotek. Vi talar om en mandatperiod då vi fick en lag som hette lagen om valfrihetssystem. Bara en sån sak.
Konkurrensverket nedkom igår med en granskning av vårdvalsreformen. Rapporten matchade vädret på sistone – mest solsken. Bara några lätta skurar stör vårdvalets framfart ute i landstingen. I allt väsentligt har reformen inneburit stora förbättringar för patienterna. 181 nya vårdenheter har tillkommit, det vill säga en ökning med 19 procent. Lägg därtill att många har bekvämare och generösare öppettider och ett mycket mer patientorienterat bemötande.
Det där med bemötande och tillgänglighet är nyckelfrågor. I åratal bannades Sverige i internationella undersökningar för att hålla en god vårdkvalitet, men att tyvärr också hålla patienterna på allt för långt avstånd från denna högkvalitativa vård. Nu börjar dessa knutar lösas upp. De privata eller personaldrivna vårdgivarna har därmed alla förutsättningar att behaga patienterna på fronter där de är nästan vana vid att bli besvikna. I många långa år har vården förknippats mer med telefontider, köer och dålig information än med, ja, vård. I Sveriges kommuner och landstings senaste Vårdbarometer syntes en vändande trend.
Men, ingen reform fungerar felfritt från början. Det finns alltid finjusteringar att göra och barnsjukdomar att läka ut. Konkurrensverket ger naturligtvis också rekommendationer på hur Vårdvalet ytterligare ska kunna förbättras framöver.
En poäng är att landstingen måste ges tid att låta reformerna landa för att sedan själva kunna skruva på rattarna och spetsa systemen. Detta ska man ha tid att göra i lugn och ro, ”innan statsmakterna beslutar om större förändringar”. Det är en klok synpunkt. Just nu bor valfriheten och vårdvalet in sig, men problemen som kan uppstå kan mycket väl bli vitt skilda. Varje landsting har sin tradition, sina egenheter och sin arbetskultur, som också präglar verksamheten. De brister som i sinom tid visar sig vara gemensamma för alla landsting kan sedan justeras uppifrån. Men inledningsvis är detaljstudier rätt medicin.
Ersättningssystemen och hur patienterna listas är två av flera områden som Konkurrensverket lyfter fram som saker värda att titta närmare på framöver.
Det är troligt att man kommer behöva tydligare och rakare system, inte minst för att undvika missförstånd och gräl mellan vårdgivare och landsting. Problematik kring listning och annat som rör patienternas ”kundbeteenden” måste också lösas, men här finns det rent kommunikativa uppgifter kvar att göra.
När Vårdföretagarna nyligen gjorde sin Vårdindikator för primärvården fann de att nära 30 procent av befolkningen inte kände till att en vårdvalsreformen genomförts i deras landsting. I mellersta Norrland sade hela 81 procent av befolkningen att de inte hade fått tillräcklig information om vilka vårdgivare det fanns att välja på.
Känner man inte till valen är valfriheten inte lika givande. Här har landstingen ytterligare en hemläxa att göra.
