Oavsett vad kritikerna säger handlar liberaliseringen av välfärdssektorn om att förflytta makt från den politiska sfären till den enskilda medborgaren.

Att en sådan maktförskjutning upprör är inget nytt. Däremot är det värt att uppmärksamma utspel från forskare som ifrågasätter liberalisering och ökad patientmakt.

Senast på gårdagens DN Debatt luftade tre forskare sin skepsis inför valfrihet inom äldreomsorgen. Deras forskning består enligt artikeln av ett antal mätningar av äldres mentala och fysiska hälsa.

Resultaten visar föga förvånande att många äldre har såväl fysiska krämpor som tidvis svårt med minnet.

Av detta säger sig de tre forskarna Mats Thorslund, Bettina Meinow och Marti Parker kunna visa att drygt hälften av medborgarna över 77 år inte har förmåga att göra egna upplysta val.

Den som inte ser ordentligt eller inte har svarat tillfredsställande på forskarnas minnestester ifrågasätts som fullvärdiga medborgare och valfrihet anses inte lämpligt för dem.

Mest anmärkningsvärt är forskarnas antagande om de äldres oförmåga att veta sitt eget bästa. Även om några människor av sjukdomar är begränsade att göra aktiva val finns ingen som helst anledning att begränsa allas rätt att göra egna val.

Forskarna hänvisar heller inte till någon undersökning av kvalitet i kommuner där brukarval har fungerat under en längre tid. För den som vill undersöka sambandet mellan valfrihet och kvalitet i äldreomsorgen borde det vara ett mycket intressant forskningsområde.

Istället har man ägnat sig åt ett teoretiskt resonemang om äldres eventuella förmågor och slutsatsen som följer är obehaglig.

Debattartikelforskarna är avslutningsvis angelägna att ifrågasätta vad de kallar för ’’den övertro som verkar finnas från politiskt håll att ökad valfrihet automatiskt skulle höja kvaliteten’’.

Förutom att forskarna i sin artikel inte ger några belägg för denna övertros existens – den tas bara för given – är infallsvinkeln märklig.

Problemet har väl snarare varit politikers övertro på sin egen förmåga att optimera kvalitet, medan medborgarnas förmåga att veta sitt eget bästa ständigt har ifrågasatts.