Vladimir Bukovskij är en av de mest kända dissidenterna från Sovjettiden. Som vi ser det var hans brott inga. Under kommunismen ledde det till han att fick sitta inspärrad i fängelse och på psyket under sammanlagt tolv år. 1976 släpptes han till väst. Nu har han återvänt till Ryssland för att ställa upp i presidentvalet i vår.

Ett par dagar före det ryska parlamentsvalet på söndag arresterades han av polis i S:t Petersburg. Brottet: han gick över gatan på fel ställe. Inget får störa morgondagens parlamentsval i Ryssland.

Valets segrare är redan korad. Det blir Förenade Ryssland med president Putin som vallokomotiv (samtidigt som han ställer sig över politiken genom att inte vara medlem). Bara kommunistpartiet och Zjirinovskijs allt annat än liberaldemokratiska parti har troligen möjlighet att passera den sjuprocentsspärr som införts. Ordningen ökar dessutom eftersom möjligheten till personval har avskaffats.

Förenade Ryssland bildades som ett stödparti för Putin och valet har denna gång utformats som en folkomröstning om presidenten. Det har utgått ett informellt direktiv från presidentadministrationen att stödet för Putin måste bli större än när han omvaldes till president 2004: han fick 71 procent av rösterna med ett valdeltagande på 61 procent.

Och nu jobbas det febrilt, med allt från påtryckningar till rena hot mot väljare. Räkna med traditionellt fusk om så behövs. Hårda tag är receptet mot den marginella men ändå splittrade oppositionen.

Till formen demokratiska val till formellt demokratiska institutioner styrda av ett helt dominerande parti, men där den reella makten ligger i händerna på ett fåtal personer med ledaren i centrum. En elit som sitter på makt och privilegier på basis av klientrelationer, där herren främjar sina klienters karriärer i utbyte mot lojalitet.

Så beskrev i början 1980-talet Michail Voslenskij Sovjetunionen i sin banbrytande bok Nomenklaturan. Det är långt till dagens rövarkapitalism, men åtskilliga drag känns alltså igen. Det finns inte någon riktig politik. Maktens centrum ligger i presidentadministrationen (ett organ som inte ens finns omnämnt i konstitutionen) med rivaliserande fraktioner och Putin som maktpelare.

Till ekot från det förflutna hör också integrationen mellan Putins parti och statsapparaten. I stort sett alla tungviktare är med i partiet – annars riskerar man att hamna i kylan. Samma utveckling har skett inom näringslivet. Precis som under Sovjettiden finns dessutom en organiserad brottslighet med förgreningar in i politik och ekonomi. Det är svårt att skilja agnarna från vetet.

Friheten att säga vad man tycker är förstås mycket större, men det är förenat med risk för liv och lem att säga det så många andra hör. Anna Politkovskaja mördades, andra har bara tystats. Som på Sovjettiden gör man på lägre nivåer det som man tror förväntas av dem i Kreml.

I morgon är det val. Förenade Ryssland får egen majoritet. Kanske blir Vladimir Putin premiärminister när han inte längre får vara president (och driver igenom en konstitutionell reform som avlövar presidenten). Kanske fortsätter han som president ändå. Räkna med att allt kommer att gå lagligt till.

Det är den av presidenten hyllade varianten av demokrati: Putinkratin.