m det vore val idag skulle den rödgröna oppositionen nästan få egen majoritet. Det visar SCB:s partisympatimätning, som är landets mest omfattande och presenteras två gånger om året. Gapet ner till Alliansen ökar, och uppmäts där till 7,5 procentenheter.

Förvisso står Alliansen, särskilt Moderaterna, stadigt i storstäderna och främst i Stockholm. Men som helhet drar de rödgröna ifrån.

Mätningen har två vinnare. Den ena är Miljöpartiet, som ökar till 8,4 procent, och därmed befäster sin position som rikets tredje största parti. MP vinner just nu väljare från alla andra partier, utom Kristdemokraterna. I synnerhet unga, kvinnor, kommunanställda och studerande dras till MP.

Den andra vinnaren är gruppen övriga partier, där Sverigedemokraternas del är 5,1 procent, och där även Piratpartiet ingår. Hit drar unga, manliga, LO-anslutna väljare.

Man kan tycka vad man vill om MP och SD, men de har några saker gemensamt. De har väldigt tydliga profilfrågor, de har bägge identifierat avgränsade samhällsproblem som de påstår sig ha lösningarna för, och de saknar all form av regeringserfarenhet. De är, med andra ord, helt framtidsinriktade.

Under året som gått har Allianspartierna, på grund av den ekonomiska krisen, talat om politik nästan enbart i termer av regeringsduglighet, ansvarstagande och förvaltande. Man har pekat bakåt, på lyckade reformer och att folk fått mer i plånboken.

Unga lättrörliga väljare tycks dock inte benägna att belöna ett väl utfört jobb, ens i kris. De blickar framåt.

När Alliansen vann 2006 var det på en tydlig reformvilja. Man skulle ställa om Sverige, från bidragslinjen till jobblinjen. Det kommer att krävas en lika väl formulerad framtidsvision 2010, om det ska gå vägen.

Allianspartierna måste berätta vad de vill, inte bara vad de gjort.