å här före jul är det bråda tider på Högkvarteret. Det hamras och snickras som vore det i tomtens snickarboa. Men beredningen inför ÖB Sverker Göransons beslut om försvarets stridsledning påminner mer om ettans skolslöjd.
För att beskriva huvudalternativen väldigt enkelt: Ska ÖB stänga skyddade bergrum och istället centralisera stridsledningen till en nybyggd lada ovan jord på en åker utanför Enköping (GLC/NOC)? Och samtidigt lägga ned väl fungerande och utvecklingsbara system...
Man skulle kunna tro att Enköpingsprojektet var lagt i graven, eftersom regeringen stoppat vidare utveckling av det nätverksbaserade försvaret. Men icke. Det lever och frodas – trots att det dessutom sågats av Försvarets materielverk och senast av flygvapeninspektören Anders Silwer.
Försvarsminister Sten Tolgfors skrev på sin blogg (12/10):
”Påståenden som att projektet skulle drivas på ’lösa boliner’ utgör kritik mot Högkvarterets arbete och därmed mot dess och Försvarsmaktens ledning... Min syn är tvärtom att Försvarsmaktsledningen är kompetent, och vinnlägger sig om att fatta välgrundade beslut.”
Tolgfors har velat skapa lugn med en tvåstegsmodell. Den innebär att beslutet om nedläggning av anläggningen i Hästveda inte ska tas förrän i steg två (då han själv har tagit befälet).
Enligt Tolgfors finns inte något samband mellan steg ett och två. Men det hänger ihop. För Försvarsmakten utgör avveckling av all verksamhet på Hästveda till 2012 en utvecklingsförutsättning. Samtidigt: det är obegripligt hur Försvarsmakten ska kunna leverera ett förslag, utan att veta vilken inriktningen ska vara.
På Högkvarteret är det en enda röra. Remisser har skickats ut och sedan dragits tillbaka. Remisser har skickats ut med begäran om att skickas tillbaka med fem timmars varsel. Ännu inte fattade beslut ingår som givna förutsättningar för andra beslut. Olika dokument pekar i olika riktning. Hemligstämpeln har högsta beredskap.
Systemskiftet motiveras med ökad effektivitet och kostnadsvinster. Problemet är dock att dessa honnörsord inte blivit så mycket mer än just det. Fem i tolv har FMV fått ett uppdrag men resultatet är (blir) hemligt.
Till bilden hör att kritik mot brister i underlaget avfärdas som ”prematur”. För övrigt ekar det nog fortfarande i Högkvarteret efter den utskällning som Silwer fick som belöning för kritiken.
Priset kan bli mycket högt. I en rapport från Försvarsmedicincentrum (4/11) om läget vid stridsledningsförbanden konstateras att ”bristen på personal innebär att systemet är mycket nära kollaps.” Ändå producerar man inte fullt ut.
Och det kan bli värre. Intervjuer visar att tilltron till systemskiftet är extremt låg och viljan att flytta mycket liten. Och detta i en situation när läget redan bedöms som ”flygosäkert”. Att utbilda ny personal för att fylla förmågeglappet kan ta mer än fem år.
Jag vill inte se den dag då Sten Tolgfors tvingas kliva upp i talarstolen i Riksdagen för att förklara varför Sverige inte har en fungerande incidentberedskap i luftrummet.
Närmast ligger bollen hos ÖB Sverker Göranson och chefen för ledningsstaben Jan Salestrand.
