I tisdags fick Kina beröm. Av Zimbabwes utrikesminister. Kina, sade han, har fått många afrikanska vänner genom sitt veto i FN, där man stoppade föreslagna sanktioner mot Zimbabwe. Det, fortsatte han, var en triumf för den gemensamma principen om att inte lägga sig i andra länders interna angelägenheter. Kina är en vän för alla väder, poängterade han, som kommer med bistånd utan obekväma hållhakar.
Hyllningen är en närmast perfekt sammanfattning av de farhågor som hyses inför Kinas ökande inflytande i Afrika. Despotiska afrikanska regimer kan klara sig undan krav på demokratiska reformer. Det globala samarbetet inom säkerhet, utveckling och miljö kan komma att hindras av en ohelig allians mellan de värsta skurkarna på området. Västvärlden kan få vinka farväl till en hel kontinent.
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) ger i den nya rapporten China’s emerging role in Africa – a strategic overview en snabb överblick över hur Kinas expansion i Afrika har sett ut. Trots att sifferuppgifterna ibland kan vara oprecisa eller skakiga, på grund av bristfälligt kinesiskt eller afrikanskt källmaterial, tecknas en tydlig bild. Visserligen ligger Kina fortfarande efter EU och USA, men man växer sig allt starkare på den afrikanska kontinenten, genom jakten på råvaror.
Handeln mellan Kina och Afrika växte femfaldigt mellan 2000 och 2006, och passerade 100 miljarder dollar 2008. Allt fler länder är direkt beroende av Kina. För exempelvis Angola och Sudan är Kina den dominerande handelspartnern. Från 2003 till 2006 ökade Kinas direkta investeringar i Afrika sjufaldigt. Huvudsakligen investerar man i tillverkningsindustri och råvaruexploatering. En fjärdedel av Kinas oljeimport kommer från Afrika. Ungefär 800 kinesiska företag är aktiva på kontinenten.
Enligt vissa uppskattningar har så många som 750000 kinesiska medborgare bosatt sig i Afrika.
Utbytet går inte bara i en riktning. Mellan 2004 och 2007 sålde Kina 18 procent av de vapen som gick till de subsahariska länderna, och enligt FN är Kina ett av de länder som trotsar embargot och säljer vapen till Sudan.
Givetvis behöver man inte betrakta Kinas spel i Afrika enbart som ett hot. Enligt FOI åtföljs inte den ekonomiska expansionen i Afrika av någon motsvarande militär strategisk utveckling. Förvisso vill Kina ha stabilitet runt sina investeringar, men det sköts i princip uteslutande genom deltagande i FN:s fredsbevarande operationer.
Även biståndet stiger explosionsartat. Under enbart 2006 uppskattades summan av det kinesiska utvecklingsbiståndet och skuldavskrivningarna till 2,3 miljarder dollar.
Nordiska Afrikainstitutet framhäver den förhoppningsfulla infallsvinkeln i sin årsrapport för 2008, Africa in search for alternatives . Kinas infrastruktursatsningar kan få vital ekonomisk betydelse för Afrika. Man kan möjligen visa vägen för ekonomisk utveckling utifrån de egna erfarenheterna. Och Kina kan se bra affärsmöjligheter där Västvärlden enbart sett poster i biståndsbudgeten.
Inget vore mer glädjande. Men när man knyter sitt hopp till någon som får beröm av Zimbabwe finns det anledning att tvivla.
