När Gaddafi skickade stridsflyg på demonstranter i Libyen blev det till sist politiskt omöjligt att stödja regimen i Tripoli. Till och med vissa andra skurkstater, exempelvis Iran, distanserade sig från våldet.

Men Gaddafi har inte förlorat alla sina vänner. Nicaraguas ledare Daniel Ortega fortsätter att stödja diktatorn, liksom även Venezuelas president Hugo Chavez.

Ja, det är i alla fall vad den nyliberala pressen påstår. Efter att i flera år ha läst beskrivningarna av Chavez i den svenska debatten kan jag inte tro att han skulle ge sitt helhjärtade stöd till Gadda- fi.

Hur kan denna ”folkhjälte”, för att exempelvis tala med Aftonbladets ledarskribent Olle Svenning (17/8 2004), acceptera att Gaddafi skjuter på sitt eget folk och nu hotar att döda tusentals?

Nåja. Bilden klarnar något om man istället tar del av Amnestys rapporter från Venezuela som under en lång följd av år har kritiserat Chavez för att inte respektera grundläggande mänskliga rättigheter.

Samtidigt har tongivande vänsterdebattörer ryckt ut till Chavez försvar. ”Det händer spännande saker i Venezuela... Företag tas över av dem som jobbar där. Privata radiostationer görs om till närradio” skrev till exempel journalisten Kajsa Ekis Ekman (18/11 2009) i DN Kultur i samband med att icke-statliga medier censurerades.

”Chavez visar en annan väg” hette det också i en artikel av journalisten Petter Larsson om Chavez ansats att ”slippa den rika världens diktat” (AB 3/5 2007).

När Chavez på våren 2007 kritiserades av venezolansk opposition för att ha släckt tv-kanalen RCTV undertecknade bland andra författaren America Vera-Zavala ett upprop som ställde sig bakom statsmakten: kanalen hade ”upprepade gånger brutit mot lagarna som reglerar visande av reklam, nakenhet osv”.

Ali Esbati, ledamot i Vänsterpartiets programkommission, har på sin blogg (11/2 2009) hyllat Venezuela under Chavez för att landet har ”vågat bryta sig loss från USA:s hegemoni, bemäktiga bredare skikt av folket och göra stora ekonomiska framsteg” och därmed utmanat ”de ’liberala’ västerländska eliterna”. Enligt Esbati ska man inte tro på ”mainstream-mediernas” rapportering från Venezuela. Den är helt enkelt ”lögnaktig”.

Sådär har det låtit. Venezuela ligger förstås långt bort och det är lätt att få idéer, men stödet till Gaddafis terror borde avslöja Chavez verkliga ansikte även för vänstern.