När Barack Obama klev upp i talarstolen i Philadelphia den 18 mars 2008 hade hans kampanj precis skakats av nyheten om pastor Jeremiah Wrights rasistiska utfall mot vita. Pastor Wright hade vigt Obama och hans fru och döpt deras barn, och frågan var om Obama skulle kunna resa sig från det slag som avslöjandet om pastorns rasism hade inneburit.
Inför publiken i Philadelphia höll Barack Obama ett av de mest hyllade talen i sin karriär. Han tog inte bara tydligt avstånd från Wrights politiska åsikter, utan kunde också på ett kraftfullt sätt uppmana USA:s svarta och vita att enas för att möta gemensamma utmaningar, och tillsammans bygga ”en bättre union”.
Mot bakgrund av den ambition som Obama stakade ut i sitt Philadelphiatal var det särskilt sorgligt att presidenten inte klarade av att vara en enande kraft under veckans ”Gatesgate”.
Det hade varit konstigt om gripandet av Gates inte hade rest frågor om rasism och fördomar. Som professor i afroamerikanska studier vid Harvard tillhör Gates det amerikanska samhällets absoluta toppskikt. Att han ändå blev tagen för en inbrottstjuv i sitt eget hem och fördes bort i handklovar av polisen, triggar naturligtvis reflexmässiga reaktioner i ett land som fortfarande plågas av djupa rasmotsättningar.
Sedan affären briserade har bland andra Colin Powell vittnat om sina erfarenheter av så kallad racial profiling , det vill säga att man som svart man möts av större misstänksamhet av ordningsmakten. Och ibland ligger det naturligtvis ett tjockt lager av rasism över enskilda polisers agerande. Den som tvivlade på det fick en påminnelse i veckan, när en polis i Boston blev avstängd efter att ha gjort grovt rasistiska uttalanden om Gates i ett mail till några kollegor.
Men de poliser som grep Gates tycks inte ha begått något fel. Obama var snabb att kalla polisen ”korkad”, men han har fått ta tillbaka uttalandet i efterhand. Gates var aggressiv, och greps helt enkelt för förargelseväckande beteende. Men historien har visat att Obama kanske inte har den rätta fingertoppskänslan när det kommer till frågor som rör rasism. I fallet Gates var han beredd att lättvändigt avgöra vem som varit ”korkad” och vem som var ett offer, bara genom att se till de inblandades hudfärg.
