Ledare
Om, mot all förmodan, denna artikel skulle bli en flopp, leda till skandal och tillfoga varumärket SvD oåterkallelig skada, skulle undertecknad bli sparkad på fläcken. Inte nog med det, undertecknad skulle förmodligen bli behandlad som pest av andra tidningar, när jag snabbt skulle se mig om efter alternativa försörjningsvägar. Ett jobb är bättre än inget jobb, skulle jag tänka, och sänka min ambitionsnivå allteftersom den strama plånboken successivt tömdes.
En sak som inte skulle vänta mig, är en låtsastidning i samma byggnad som skulle fortsätta att betala samma lön för författande av artiklar som aldrig publiceras, befolkad av andra entledigade ledarskribenter som gör samma sak. Allt skulle, med andra ord, bli som det borde vara.
Detta högst hypotetiska scenario kan alla som läser översätta till sin egen situation, och få sig ett gott skratt. Ord som entledigande, sparken, är högst vilseledande i fallet Christina Lugnet. ”Gömd från allmänheten tills vidare” kanske borde introduceras som fackterm i sådana fall. Att behålla sin titel, en fri bostad i Stockholm och en månadslön på 91000 kr efter att ha blivit ”entledigad”, är en begreppsförvirring varpå Svenska Akademien säkert ser med förargelse.
Gårdagen visade, om inte annat, att inte precis alla riksdagsledamöter har sommarsemester. Henrik von Sydow (M) vill att varje spenderad skattekrona ska komma med ett kvitto. Bra. Anders W Jonsson (C) vill att lagen om gyllene kvarsittning som Lugnet räddas av, ska ändras. Bra. Mats Odell (KD) vill ha en genomlysning av hela Tillväxtverkets verksamhet, eftersom vissa misstankar om en osund kultur behöver stillas. Det verkar som att allting inte var generaldirektörens fel, trots allt.
Vi kan göra en mini-utredning redan nu. Årsredovisningen för 2011 ger oss en hyfsad bild av Tillväxtverkets verksamhet, som i mediebevakningen hittills legat i skuggan av Grand Hotel.
Verksamhet mäts med mått, och vilka mått man använder reflekterar också vilken verksamhet man bedriver. Några av måtten varmed Tillväxtverket redan på framsidan stoltserar är antalet: personer som lärt sig mer om LOV (900), personer som träffat ambassadörer för kvinnors företagande (107000), registrerade affärsplaner (26000), företag i matchmaking (70), kvinnor som deltagit i affärsutvecklingsinsatser (27000) och naturligtvis alla bidragsmiljoner som distribuerats. Bilden man får är den av pappershögar som växer, dokument som laddas ner, skrivs ut, fylls i, stämplas, läses, korrigeras, valideras, omläses, publiceras. Konferenser hålles, folk träffas och skiljs, man utbildar och lär. Verket gör alltså allt som branschorganisationer och flertalet andra myndigheter redan gör.
Det starkaste argumentet för Tillväxtverkets oumbärlighet är dess roll som damm för inflödet av regionala EU-bidrag. Någon måste samla in och skicka vidare, och varför inte Tillväxtverket?
För att undvika förvirring i framtiden bör dock ett tydligare samband finnas mellan namn och verksamhet. Ett namn som Tillväxtverket kan föranleda någon att tro att verket i fråga har något med ekonomisk tillväxt att göra. EU-bidragsfördelningsverket är mer träffande, Bidragsverket i folkmun.
