Det börjar dra ihop sig till val. Har du bestämt vilken lagstiftare du ska kryssa i september? Har du bestämt dig för vilka lagreformer du anser är viktigast? Har du utvärderat riksdagskandidaternas kvalifikationer som skapare av rätt?
De flesta betraktar nog inte riksdagsvalet på det här sättet. Men det borde vi. Riksdagsvalet är i realiteten ett lagstiftarval. Makten utgår från folket, representeras av riksdagen och riksdagens maktmedel är lagstiftningen. Så säger grundlagen.
Det är alltså just lagstiftare som vi väljer i september. Det är den offentliga makten att kunna skriva regler för samhället som folket portionerar ut genom att stoppa sedlar i valurnor.
Det är därför förvånande hur liten uppmärksamhet som ägnas vad riksdagen egentligen gör och vill göra med denna makt. Medierna bevakar riksdagen och riksdagens beslut. Men bevakningen koncentreras till de yttre manifesteringarna: Vad som sägs och hur det sägs. Utspel och retorik. Den närmare innebörden av riksdagens beslut – när politiken övergår till att bli regler – förblir däremot ofta okänd.
Det här är, för att använda stora ord, ett demokratiproblem. När vi fördelar den makt som vi enligt grundlagen har fått i uppgift att delegera till riksdagen vet vi ofta inte vad ledamöterna tänkt sig att använda den till. Efter att ha serverats valfläsk köper vi grisen i säcken.
Den där säcken borde synas noggrannare. En början är att skära redan i valfläsket och se vad som göms i fettränderna hos de förslag som lanseras inför valet. Gör man det upptäcker man direkt hårresande förslag, som inte mötts av något motstånd alls.
Vi har sett många märkligheter under senare tid. Riksdagsledamöter som vill att riksdagen ska besluta om att ändra språk i EU. Statsråd som vill skicka fy-skäms-brev till misstänkta. Kriminalisering av rätten att gå till domstol. Förslagen kommer från alla partier men priset för mandatperiodens allra knäppaste lagförslag går ändå till Miljöpartiet.
Sexualbrotten är centrala i MP:s rättspolitik. Bilden som partiet vill förmedla är att det vill ”stärka brottsoffrens ställning”, särskilt vid sexbrott. Enligt MP:s talesperson i jämställdhetsfrågor ska köp av sexuella tjänster ge samma straff som mänsklig slavhandel. Det är ett bisarrt förslag. MP menar alltså att jag borde få samma straff om jag köper sex av en frivillig sexsäljande man, som om jag åker till Cypern och där kidnappar en man, bryter ned honom med våld och hot, packar in honom i en lastbil och tar hans pass, låser in honom i en barack och i hans förslavade tillstånd tvingar honom att sälja sex till främlingar.
Så vill ett parti använda makten du kan ge det på valdagen. Bortom fraser som alla kan hålla med om – stärk offren! – finns förslag som ingen håller med om – jämställ frivilligt sexsäljande med slaveri! För väljaren borde dessa förslag, författningsförslagen, vara viktigare än fraserna. Land byggs med lag. Den insikten bör man ta med sig till valurnan.
Mårten Schultz är docent i juridik vid Stockholms universitet och driver landets största juridikblogg.marten.schultz@juridicum.su.se
