I dagarna har avslöjats att en präst under lång tid haft samröre med den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Under några år har det diskuterats hur många och vilka svenskar som sprang DDR-statens ärenden. Hela tiden har det funnits ett tydligt motstånd. Kopplingar har för- nekats. Antal och omfattning har tonats ned. Professor Birgitta Almgren är en av få som orkat streta emot. I böcker och artiklar har hon presenterat fakta och nya infallsvinklar. I stället för ett stort offentligt tack blev hon anmäld av Säkerhetspolisen till Justitiekanslern för att ha brutit mot de kraftiga restriktioner hon ålades i samband med sin Stasiforskning i svenska arkiv!

Skuggan hinner ikapp. Prästen har erkänt sin koppling. Han har också begärt att få bli avkragad, obehörigförklarad, som präst.

Därmed finns ett namn. I sammanhanget mycket mer intressant är att det också finns en trådände. Nu är det möjligt att nysta. Prästen skriver själv i ett öppet brev: ”Genom information som bland andra jag lämnat vidare om studenter i dåvarande DDR har samma människor fängslats och farit illa i slutet av 1960-talet. Inget plågar mitt samvete som det. Jag inser att förlåtelse är alltför mycket att be om. Men ett första steg mot försoning är att jag erkänner min roll.”

En bärande invändning mot öppnandet av arkiv och vidare efterforskning har varit att det inte handlar om brott i juridisk mening eller i vart fall kan vara sådant som är preskriberat. Men det finns en moralisk dimension också. Precis som den prästen själv berör.

Domkapitlet i Luleå avskriver nu sitt ärende. I och med att begäran att få sluta som präst sker ingen ytterligare granskning. Även mindre konspiratoriskt lagda personer kan tolka det som försök att sopa under mattan.

För Svenska kyrkans del borde det inträffade leda till eftertanke. Om Stasi haft en informatör kan det ju också ha funnits fler. Dessutom fanns säkert de som alldeles självmant agerade till förmån för Östtyskland. Förbundet Sverige-DDR är det väl få som i dag vill erkänna medlemskap i. En ordförande var biskopen i Stockholm Lars Carlzon.

Mer forskning och öppenhet behövs om Stasis och DDR:s förhållande till Sverige. Dels för att förstå samband och mekanismer, dels för att göra ett försoningsarbete möjligt. Det viktiga är inte namnen utan vad dessa leder till. För några månader sedan tog justitiedepartementet fram en vitbok om vad som kan finnas hos Säpo. Den bör ses som ett första steg: inte som avslutningen på en process utan snarare inledningen. Även det civila samhället kan bistå med kunskap. Vad hittar man till exempel hos Svenska kyrkan?

Förbundsrepubliken Tyskland har sedan någon månad en ny president. Joachim Gauck är präst och var aktiv människorättsaktivist i forna DDR. Han hade goda kontakter med kristna i Sverige. Efter Östtysklands sammanbrott var han 1990–2000 namnkunnig chef för de forna Stasiarkiven. Han slog vakt om stor öppenhet. Troligtvis begrundande bibelorden: ”Sanningen ska göra oss fria!”