Skarp kritik är att vänta när stadsrevisorerna granskar ombildningen av kommunala hyreslägenheter till bostadsrätter. Det skrev jag i en artikel om kulturhusaktiebolaget Stadsholmens sätt att bemöta boende som har velat friköpa sina lägenheter (SvD 11/1).

I ägardirektiven till styrelsen slås det fast att fastigheter som genomgått varsamma och kvalificerade renoveringar inte ska säljas men att det går utmärkt att göra det med hus ”utan större kulturhistoriskt värde”. Det är en rimlig hållning.

Vilka hus som är unika skulle avgöras efter egen prövning. För kretsen kring Stadsholmen är det dock bara Stadsholmen som kan garantera kulturvärdenas bevarande. För att komma runt problemet lanserades en schablon i styrelsen i december 2007, som inte bara stred mot kravet på enskild prövning utan som också kunde fungera som effektivt stopp för ombildning.

Kritik riktades först från stadsrevisorn Staffan Moberg och den biträdande stadsrevisorn Lars-Erik Örsing och följdes sedan upp av Bengt Lagerstedt, som är lekmannarevisor i Stadsholmen:

”I samband med granskningen har jag noterat att styrelsen för AB Stadsholmen inte har följt direktiven för ombildningsprocessen genom att fatta generella beslut avseende intresseanmälningar som avser köp av kulturfastigheter. En sådan hanteringsordning följer enligt min mening inte direktiven för ombildningsprocessen, som redovisar att en sådan intresseanmälan ska avgöras i varje enskilt fall.”

Lekmannarevisor Lagerstedt begärde svar från Stadsholmen innan han ville göra en slutlig bedömning. Det kom också ett svar, men ett som inte andades en stavelse om kritiken.

Det som istället hände var att en ny revisionsrapport – med hänvisning till faktafel – lades fram med samma diarienummer men med nytt datum. I den nya versionen var kritiken mot AB Stadsholmen borttagen.

I Lagerstedts tappning blev det så här:

”Lekmannarevisorerna i stadens bostadsbolag har låtit stadens revisionskontor granska försäljningar av bostadsbolagens fastigheter till bostadsrättsföreningar. Granskningsarbetet har utförts av konsulter och redovisas i bifogade rapport. Jag har tagit del av rapporten liksom revisionskontorets sammanfattning och delar i allt väsentligt vad som där redovisas.”

Lägg därtill att Ernst&Young, den konsultfirma som hade anlitats för att utvärdera försäljningsprocessen, inte hade granskat något ärende med anknytning till Stadsholmen. Enligt konsulten hade urvalskriterierna tagits fram i samarbete med stadens revisionskontor. Märkligt kan jag tycka, eftersom det klart framgår av Stadsrevisionens uppdragsbeskrivning att bestånd i samtliga bolag skulle ingå.

I klartext innebär det att det inte skett någon extern granskning av Stadsholmenaffären och att revisorerna därför har klent stöd för att ge grönt ljus för vd Sven Belfrage och styrelsen för Stadsholmen. Att man därtill suddat ut kritiken rörande ägardirektiven gör inte saken bättre. Så vad är revisionen egentligen värd? Ja, nu sägs det att frågorna ska tas upp till behandling i juni inför nästa (!) års granskning.

Men är inte det ett erkännande av att man aldrig borde ha bytt ut den kritiska rapporten?