”Festen är slut. Det är dags för er att dra”, deklarerade det malmöitiska arbetsmarknadskommunalrådet Andreas Schönström (S) triumfatoriskt i veckan med adress näringslivet, efter att ha fått igenom en motion till den socialdemokratiska partikongressen om vinstförbud inom skola, vård och omsorg.

Det fick vännerna på Facebook att uppgivet undra: Vad är det egentligen med Malmö?

För Schönströms uppmaningen till näringslivet att dra – om inte dit pepparn växer så någonstans åt det hållet – kommer ju ovanpå alla de andra nyheterna av föga smickrande slag som stup i kvarten anländer från rikets tredje största stad.

Det är en mestadels negativ bild av Malmö som rapporteras i medierna: om kommunstyrelsens ordförande som har för vana att strö antisemitiskt färgade uttalanden omkring sig, som accepterar att judiska familjer tvingas lämna staden och rapporter om ghettostämning i Rosengård.

Kravet på vinstförbud bidrar till den skeva bilden, även om det aldrig lär bli verklighet. För trots att de inte agerar så är socialdemokraterna i Malmö numera faktiskt ett minoritetsparti, med bara 22 av 61 platser i kommunfullmäktige.

Så många fler röster lär de inte heller få av att följa Schönströms råd och sabotera tillvaron för alla de malmöbor som vant sig vid privata lösningar i välfärden, och som nog är betydligt mer intresserade av kvaliteten än av vinst- och ägarförhållandena.

De dagar är fjärran när sossepamparna satt på hela makten och härligheten i det som på den tiden var en stad av industriarbetare.

I riksdagsvalet 2010 slog faktiskt Moderaterna Socialdemokraterna som största parti i Malmö. Och många moderater drömmer än idag om en comeback för Ilmar Reepalus föregångare, Joakim Ollén. Under Olléns tid inleddes den stora omvandlingen av Malmö, med bland annat beslutet att sent omsider bygga Öresundsbron.

Ollén lär inte återkomma till politiken, men andra står redo att ta över. De borgerliga möjligheterna lär inte minska av att den 69-årige Ilmar Reepalu nu är på väg ut ur lokalpolitiken. Det är ur det perspektivet som Schönströms utspel ska ses, som ett led i ett pågående maktspel och positionerande bland Reepalus unga, ivriga och radikala tronpretendenter.

För att ha en chans i det illröda Skånedistriktet gäller det att man placerar sig långt ut på partiets ytterkant – där Ilmar Reepalu själv befann sig innan han blev alltmer pragmatisk och började samarbeta med både borgerliga och näringslivet i stora projekt som till exempel Västra Hamnen och Malmö Högskola.

Med Reepalus avgång lär det ensidigt negativa fokus på Malmö som hans många dubiösa uttalanden och agerande har lett till också förhoppningsvis försvinna.

Malmö har nämligen många andra sidor, som till exempel högst andel nöjda invånare i hela landet, 73 procent, enligt en undersökning gjord av Fastighetsbyrån.

För det är ju inte Malmö det är fel på; bara en och annan av dess politiker med speciell talang för att hamna snett.