Foto: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Det damp in ett mejl från en läsare som undrade varför vi inte skrivit om Uppdrag Gransknings reportage om Bjästa, trots att den hemska historien har varit i fokus på varje annan tidningssida sedan reportaget sändes. Många är berättigat arga och förtvivlade över hur vuxenvärlden svek en drabbad ung tjej.
Men vad kan en ledarsida, vars huvudsakliga bevakningsområde är politik, tillföra debatten? Det vi ser är inte en brist på lagstiftning. Lagar har fällt gärningsmannen som våldtog. Men domar hjälper inte alltid, i alla fall skyddar de inte mot omvärldens skvaller och illvilja.
När hemska saker händer vänder vi oss ofta till någon ”högt upp” för att få svar. Så ock i detta fall. Häromdagen frågade TT utbildningsminister Jan Björklund om hur man kan ”agera för att förebygga liknande händelser?”
Björklund berättade om 40 miljoner till ett forskningsprojekt mot mobbning, om nya lärarbefogenheter och om konflikthantering som del i den nya lärarutbildningen. Allt detta är bra, men det är förstås omöjligt att säga att det automatiskt innebär att händelsen i Bjästa aldrig får en repris. Eller som Björklund sa: ”Ingen utbildning i världen hjälper om man inte tar sitt individuella vuxenansvar – det handlar i slutänden om att visa civilkurage.”
Det är sant. Situationer som den här förebyggs inte främst av Jan Björklund. Det åligger oss alla att inte låta vår mänsklighet och värdighet förfalla.
