Medan den svenska arbetsmarknaden fungerar väl för dem som har jobb kvarstår inträdesbarriärer för unga. Ibland argumenterar politikerna för att ungas utanförskap inte är särskilt allvarligt. Trots allt är bara en del av ungdomarna långtidsarbetslösa. Men då missar man den sociala dimensionen av de svårigheter som unga upplever på arbetsmarknaden. Ett utanförskap hämmar ungdomar från att bygga upp det självförtroende och de ansvarsnormer som är så viktiga för att senare klara sig väl i livet.
Det har blivit vanligt att unga, också de som i grunden är friska men har svårt att få jobb, förtidspensioneras bort ur statistiken. Över 36000 personer i åldrarna 20-34 år försörjs idag via förtidspension. Tusentals döms till ett liv i ekonomisk och social marginalisering, helt enkelt därför att skolan inte klarat av att ge dem en rimlig utbildning och eftersom skatter och regler hindrar framväxten av inträdesjobb.
Internationella mätningar försöker identifiera de personer som själva anser sig vara arbetslösa men som av den offentliga byråkratin räknas som utanför arbetskraften. I det genomsnittliga OECD-landet tillhör bara en halv procent av 15-24-åringarna denna grupp. I Sverige är andelen så hög som var åttonde ung person. De flesta unga som är arbetslösa eller sysslolösa hamnar till slut i arbete eller börjar studera. Men de bär med sig skadan av tidigt utanförskap hela livet. Forskningen visar att svårigheter att vid ung ålder få jobb ökar risken för svagare fotfäste på arbetsmarknaden och lägre inkomster senare i livet. De höga lägstalönerna och de rigida anställningsreglerna som idag försvårar inträde för unga har tydliga långsiktiga effekter. Såväl de unga som samhällsekonomin har mycket att tjäna på lägre inträdesbarriärer till arbetsmarknaden.
De tidiga vuxenåren är avgörande för vår utveckling under hela livet. Tidiga framgångar i arbetslivet ger starkare självförtroende längre fram och gör socialiseringen in i vuxenrollen enklare. En intressant ny studie av forskarna Paola Giuliano och Antonio Spilimbergo tydliggör vikten av en god start på arbetsmarknaden. De båda ekonomerna visar nämligen att de möjligheter vi möter när vi går ut på arbetsmarknaden präglar de normer som vi bär med oss över livet. Den som i unga år möter en svag arbetsmarknad känner naturligen svag tilltro till sin prestationsförmåga och dessutom svagt förtroende för offentliga institutioner.
Bristen på möjligheter stärker tron på att tur snarare än individuell prestation förklarar framgång i livet. De som är unga när en lågkonjunktur inträffar förändrar också sina preferenser genom att i större utsträckning kräva statlig omfördelning. Tidig kontakt med arbetsmarknaden möjliggör för unga att bygga upp sociala nätverk, ansvarsnormer och tilltro till sin egen prestationsförmåga.
En öppen och jobbskapande arbetsmarknad fostrar starka och självständiga medborgare. Är inte det, utöver alla ekonomiska argument, ett gott skäl för att reformera de hinder som idag finns?
Nima Sanandaji är fri skribent och debattör. sanandaji@gmail.com
