ARABVÄRLDEN | Revolt och reform

Israelerna har fått öknen att blomma medan araberna inte gjort något av den. Runar igen? Nej, shejk Yousef al-Qaradhawi i Qatars tv den 15 april. I sin predikan kritiserade han passiviteten i arabvärlden och satte den i motsatsställning till ”zionistgängets” utnyttjande av kunskap och teknik samt hårt arbete. Två saker kan noteras. Å ena sidan uttryckte tv-predikanten sig positivt om Israel och å andra sidan framställdes inte bristen på utveckling som ett resultat av en amerikansk-judisk konspiration.
Att det numera sägs ord och meningar som tidigare inte kunde uttalas högt i den arabiska offentligheten, är en viktig poäng i Johan Norbergs rapport Arabisk vår - Revolt och reform i Mellanöstern (Timbro Briefing Papers). Och poängen är inte i första hand att det som uttrycks är högsta visdom, tvärtom är extremismen allmänt förekommande, utan att olika meningar kommer till tals. I kontrast till den tidigare principen: en makt, en
kanal och en åsikt.

Norberg tar al-Jazira som ett exempel på ”parabolernas revolution”. Hos oss är väl tv-kanalen mest känd för att visa halshuggningar av amerikaner och för att sprida al-Qaidas budskap, men den är mer än så. Tabun bryts på bästa sändningstid. I programmet Motsatt riktning ställs olika uppfattningar mot varandra. Och så vidare. Och den ses över hela arabvärlden. 30 miljoner tittare är en kommersiell framgång som lockat andra att följa efter.
Parabolerna är en viktig förklaring till att det nu talas om en ”omvänd dominoteori” i arabvärlden. Visst är det riktigt att all politik är lokal, men inte bara. Det finns samband. ”Jag har sett det på tv”, kan människor säga om valen i Palestina och Irak, om fredliga massdemonstrationer för att få Syrien att lämna Libanon eller för den delen kvinnliga programledare. Det manar till efterföljd. Och missnöjet pyr.

En annan av Norbergs poänger är att det inte är islam som står i vägen och inte heller muslimer. Längtan efter frihet och demokrati finns
där. Det är enväldiga monarker och enpartidiktaturer som stått i vägen för utvecklingsprocesser som på andra håll har lyft muslimska stater ur fattigdom. De är antiglobalister.
”Kommer det sommar efter vår?” Eller blir det höst med en annan sorts antiglobalister. Utvecklingen är positiv, men, som Norberg betonar, krävs det att regimerna vågar släppa fram politiken och liberalisera ekonomin. Kort sagt, utvecklingen är full av hopp men det är fortfarande oklart var det hela landar.

Det känns helt rätt att Timbro nu sätter arabvärlden i fokus. Timbro bildades 1978 som ett led i näringslivets och det borgerliga Sveriges motstånd mot socialdemokratins socialism i allmänhet och löntagarfonderna i synnerhet. Sedan dess har barrikader äntrats i en rad av tidens stora frågor - från engagemanget mot plandiktaturen i öst till försvaret för globaliseringen. Och det är logiskt. Det rör sig om olika sidor av samma sak: ekonomisk och politisk frihet.