Hur revolterna i Mellanöstern slutar vet vi ännu inte, men hittills har de i alla fall krossat några seglivade myter. Den första som sprack var den kulturrelativistiska föreställningen om att världen inte ska ha några större förväntningar på muslimerna, och att de måste acceptera att leva under förtryck, eftersom de inte är mogna för mänskliga rättigheter eller politiskt medbestämmande.
Men upproren visar att idén om medborgerligt inflytande är universell.
En annan vanföreställning som punkterats är den som säger att inget kan ske i Mellanöstern utan USA:s tillåtelse.
Konspirationstänkandet är utbrett i Mellanöstern. Man menar att USA (eller judarna) styr de korrupta diktatorerna som marionetter. Att egyptierna har hållits nedtryckta under Hosni Mubarak har varit USA:s (och i förlängningen Israels) fel.
En variant på den tanken förekommer även hos oss i Västvärlden. Oftast när fredsprocessen mellan palestinierna och Israel diskuteras, då vi förutsätter att inget kan hända om inte USA ingriper. Men inte sällan påstås också att regionen är ett offer främst för USA:s oljeberoende, vilket sägs leda till att de muslimska befolkningarna förslavas under diktatoriska nickedockor.
USA har makt och inflytande i området. Det kan inte förnekas. Men inflytandet är inte ensidigt. Mellanösterns despoter sover knappast tryggt efter att ha läst Wikileaks-depescherna om hur USA har hjälpt proteströrelsen.
Tydligen kunde diktatorer också avsättas med några veckors protester på torget. Om Mubarak verkligen hade varit USA:s man, vad hade Barack Obama kunnat göra för att behålla honom vid makten? Invadera Egypten?
Kanske fungerar rentav USA:s så kallade imperialism återhållande. Jämför förloppen i revolterna. I den förmenta lydstaten Egypten kan demonstranterna använda telekommunikation, internationell press agera fritt, och har förhållandevis få dödsoffer krävts. I Libyen sätter den mer frifräsande galningen Muammar Gadaffi in stridsflyg mot proteströrelsen och deklarerar öppen jakt på utländska journalister.
Revolterna vädrar förhoppningsvis ut förtryckarna, men syresätter också de trötta hjärnor som länge plågats av spöksyner.
Det är inte USA (eller judarna) som styr. Araber kan också bli herrar över sina öden.
