Kritiskt men stabilt. Den demokratiska kongressledamoten Gabrielle Giffords kommer förhoppningsvis att överleva attentatsförsöket mot henne i lördags. Sex andra sköts däremot till döds: en federal domare, en nioårig flicka, en 30-årig medarbetare till Giffords samt tre pensionärer.

Den misstänkte framstår som en enstöring med en förvirrad syn på världen. Uppgifterna om honom är dock knapphändiga och ännu återstår att utröna eventuella politiska motiv och medhjälpare. Helt klart är däremot att Tucson i Arizona var scenen för en aggressivt laddad politisk retorik i valet i höstas. Tea Partyrörelsen, som kandiderade mot Giffords, kommer nu med rätt eller orätt i blickfånget.

Förhoppningsvis tar man inte längre lika lättvindigt på en symbolik som förpestar det politiska klimatet och skadar tilltron till det republikanska partiet. Efter attentatet har Sarah Palin rensat på sin Facebook-sida, där tidigare bland andra Giffords märkts ut med hårkorset på ett kikarsikte och anhängarna uppmanats att ”ladda om och sikta”.

Med attentatet mot Giffords och de frågeställningar som det väcker, läggs ytterligare bekymmer till ett USA som redan har minst sagt stora problem. Hög arbetslöshet och ett gigantiskt underskott i statsfinanserna larmar om den enda supermaktens sårbarhet och det akuta behovet av att börja anträda vägen tillbaka. USA behöver starta om.

President Obama har haft svårt att hålla yes-we-can-entusiasmen levande och har inte längre en bekväm majoritet i kongressen att luta sig emot. Visst lyckades han förra året inkassera flera viktiga segrar, men ska han lyckas ta USA ur den ekonomiska moras som man befinner sig i krävs både kursändringar och en ny attityd i förhållande till republikanerna.

I kraft av presidentämbetet är det Obama som har det politiska initiativet. Skatteuppgörelsen i kongressen är ett exempel på vad som är möjligt. Nästa prövosten blir hanteringen av sjukvårdsreformen som republikerna vill upphäva.

Paradoxalt nog kan en ökad samarbetsvilja mot höger också bana väg för hans återval 2012. För det republikanska partiet blir det förstås ett dilemma att välja mellan en obstruerande opposition och möjligheten att medverka till de konstruktiva lösningar som kan leda Obama till seger 2012. Samtidigt är det naturligtvis inte bara presidentens ansvar att hitta fram till den goda politiken, utan det är minst lika mycket en uppgift för republikanerna. Också här behövs mer av ödmjukhet.

USA är fortfarande världens största ekonomi, har en entreprenörsanda som saknar motstycke, de bästa universiteten och en ohotad militär förmåga. Den amerikanska drömmen lever – inte minst märks det i invandringstrycket. Hollywood är den globala drömfabriken.

På så sätt är USA fortfarande USA, men det är Kinas välvilliga köp av amerikanska statsobligationer som håller politiken flytande. Om inte en känsla av nationellt allvar får prägla politiken blir vägen tillbaka svår. Liksom i europeiska krisländer som Grekland, Portugal och Spanien gäller det att få ordning i sitt eget hus.