Foto: Markus Gårder

Det finns en våldsromantik inom delar av vänstern som är lika svår att förstå som den uppblossande kärlek till särskilt otäcka mördare som vissa kvinnor drabbas av.

Kommunismen har många dimensioner – den politiska diktaturen, planekonomin, Gulag. Men allra mest belysande för vart den leder är hur den bryter ned relationer mellan människor och skapar ett samhälle grundat på ömsesidig misstänksamhet och påtvingad anpassning till maktens krav.

Mot denna värld av falskhet ställde den tjeckiske dissidenten och dramatikern Václav Havel grundvärdet att leva i sanning. Makten satte Havel i fängelse. Andra som vågade stå upp för friheten efter den istid som följde på den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 råkade inte lika illa ut. Bara illa.

I Havels enaktare Audiens – som nu visas på Stadsteatern i regi av Olof Hanson – har den olydige författaren Vanek (Sven Ahlström) förlorat sin försörjning men på nåder fått ett jobb som bryggeriarbetare.

Hans chef Sládek (Etienne Glaser) erbjuder förmåner i utbyte mot att Vanek lämnar lämpliga upplysningar om sig själv (!), som Sládek kan rapportera vidare. Även bryggerimästaren är systemets fånge. Det är upplagt för svart tjeckisk humor. I slutscenen avslutar Vanek och Sládek gemensamt med orden ”Allt är skit”.

Det är inte någon dum sammanfattning av hur drömmen om kommunismen slutar.