En säljare i elektronikaffären pekar nedåt gatan, på kvarter efter kvarter av stängda butiker. Tills nyligen var det ett av Atens eleganta shoppingstråk, förklarar han för mig, men nu stannar kunderna hemma. De få som fortfarande har pengar att handla för vågar inte ställa bilen på gatan på grund av brottsligheten, hävdar han. Samtidigt höjs skatterna för företagen och lönerna sänks för de anställda.

I en välfungerande ekonomi kan arbetare gå till mer konkurrenskraftiga företag, men i Grekland har dessa hållits nere av närmast medeltida skråregleringar och av korruption. En entreprenör berättar att han behöver signaturer från 10 byråkrater för att få starta ett företag, och då kräver var och en också en ”snabbhetsskatt” för att de ska orka sträcka sig efter pennan.

Jag har varit i många länder i kris, men brukar alltid möta något slags framåtanda, eller förhoppning om revansch. Om vi bara tar tuffa beslut eller om vi kastar ut ledarna så kanske det kan vända så småningom. Det mest nedslående med att besöka Grekland är att jag letar förgäves efter hoppet. Stämningen är uppgiven.

Mer än hälften av de unga har inget jobb. Mer än hälften av de unga jag talar med överväger att flytta utomlands. En ung kvinna som hoppats driva ett eget apotek är nu lycklig om hon får behålla sitt jobb som servitris.

Uppgivenheten har att göra med att folket blivit förrått av den politiska klassen. I många år ljög det stora höger- och vänsterpartiet systematiskt för både landsmännen och omvärlden. De ljög om inflationen, om underskotten och om skulderna. Samtidigt utnyttjade de euromedlemskapet till att låna billigt. Så kunde de köpa röster med högre utgifter och löner.

Nu sitter folket kvar med notan. Priset är högt, både det ekonomiska och det mänskliga. Det är detta svek från eliten som gör att en del desperata människor letar politiska alternativ i soporna – hammaren och skäran och hakkorset syns återigen på Atens gator.

Nu tickar klockan för Grekland. I slutet av juni har staten slut på pengar till löner och pensioner. Om inte de två gamla maktpartierna får majoritet i nyvalet 17 juni kommer EU-kranen stängas till, Grekland får ställa in betalningarna och kanske lämna euron. Det kan leda till kaos. Men att behålla euron förutsätter ännu tuffare åtstramningar i en ekonomi som redan är i fritt fall.

Det är typiskt för stämningen i Aten att många berättar målande om de katastrofer som riskerar följa vid fel vägval, men inget hopp ens om de gör rätt val. De är i en bräcklig farkost mellan Skylla och Karybdis.

Bitterheten mot omvärlden är utbredd, men det handlar inte bara om det naturliga missnöjet med dagens krav från EU, utan också om vägen dit.

En taxichaufför frågar mig bittert var vi var – och var Angela Merkel var – när Greklands politiker ljög och trixade: ”Varför sa ni inget när ni skickade alla pengar till dem? Varför gjorde ni ingenting medan de skuldsatte generationer av greker?”


Johan Norberg är författare och idéhistoriker. johan@johannorberg.net