Alternativa behandlingar vidtar, varefter House tänker utanför ramarna och löser problemet som visar sig vara allt annat än alldagligt. Som underliggande tema belyses en lögn som har betydelse för händelseutvecklingen. Sensmoralen blir varje gång att saker inte är vad de ser ut att vara; vi är fångar i ett spel av fördom och förställning.

Vanliga fördomar om hur tillvaron är beskaffad spelar stor roll för hur vi möter vår omvärld. I (O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicisk kunskapsöversikt, som Sveriges kommuner och landsting presenterade i går, ges exempel på hur gängse uppfattningar om kön påverkar utfall och bemötande i vården. En del har blivit nyhetsstoff, som det oacceptabla faktum att kvinnor får vänta längre än män på operationer för grå starr, eller det orättfärdiga i att kvinnor oftare får billigare läkemedel utskrivna, och har sämre tillgång till dyrare behandlingar – orättvisor som måste utredas och åtgärdas med kraft. Men rapporten är värd att läsa i sin helhet, både för vårdpersonal och lekmän, eftersom den reser många andra intressanta frågeställningar.

Allt som ser ut som sådan är inte ojämställd vård. Män och kvinnor är olika, och den läkare som har som första antagande när en man kommer in för behandling att vederbörande har en kvinnodominerad sjukdom agerar inte rationellt. I själva verket vore det oansvarigt och riskfyllt att göra den bedömningen. Fördomen att män har typiska manssjukdomar är istället den rimliga utgångspunkten.

Bland män under 60 insjuknar fyra gånger så många i hjärtkärlsjukdom som bland kvinnor. Är det ojämställt att, när en man och en kvinna i likartad ålder sitter i väntrummet och man kan misstänka hjärtkärlsjukdom, först ställa diagnos på mannen? Inte nödvändigtvis. Fördomen om hjärtkärlsjukdom som manlig stämmer ju i vissa åldersgrupper. Men om bägge får samma diagnos och man fortfarande behandlar mannen först, som tyvärr sker, kommer saken i annat läge. Den rimliga fördomen får då orimliga konsekvenser. Men helt kan man inte kasta fördomen över bord.

Ett tankeexperiment är att för sitt inre spela upp ett avsnitt av House baklänges, och när patienten rullas in börja med den minst sannolika och mest riskfyllda behandlingen. Det vore inte bra, eller hur?

Problemet med fördomar är att de ofta stämmer. Lösningen är att vara medveten om dem.