Tyskland har valt väg. Kärnkraften ska bort. Alla landets reaktorer ska vara avvecklade till år 2022.
Det är feltänkt i flera dimensioner. Elen kommer att bli dyrare, jobb kommer att flytta och ekonomin kommer att försvagas – utan att miljön förbättras. Och Tysklands beslut drabbar inte bara tyskarna. Hela Europa kommer att påverkas.
Förr i tiden var elproduktionen en mer eller mindre lokal eller nationell angelägenhet. En stat kunde höja eller sänka produktionen – och priset – efter behov eller önskemål. Men i dag hänger de nationella elnäten ihop. Det går kablar mellan länder.
Sänkt kärnkraftsproduktion i Tyskland betyder nuförtiden sänkt tillgång på energi i hela Europa. Priset på el kommer att stiga inte bara i Tyskland, utan också i exempelvis Sverige. Höjningen handlar inte om korvören. Björn Karlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet, förutspådde i går en fördubbling av elpriset i Europa.
Ett höjt pris ger ett ökat tryck att hitta andra energikällor. Det tycker de som försvarar kärnkraftsnedläggningen är bra. Och förhoppningsvis leder det till att Europas alla kloka ingenjörer snart hittar på något som både är renare och effektivare än kärnkraft. Tyvärr är detta ännu och för överskådlig tid förhoppningar. I verkligheten betyder nedlagd kärnkraft att industrin får vända sig till fossila bränslen, med ökade utsläpp som följd. Varje terrawattimme som tas från fossila bränslen istället för kärnkraft ger en miljon ton koldioxid i ökade utsläpp.
Tyskland är Europas motor. Den tyska industrin, som ger dragkraft åt hela kontinenten, är starkt kritisk mot regeringens planer. Men egentligen borde företrädare för alla Europas elintensiva fabriker vara oroade för framtiden. Energin är en faktor när företag bestämmer sig för var produktionen ska förläggas, både vad gäller kostnader och långsiktig leveranssäkerhet. I en globaliserad värld konkurrerar Europa med exempelvis Asien, och det är långtifrån självklart att andra fördelar kompenserar för de höjda energikostnaderna.
Lika sorgliga är de geopolitiska konsekvenserna av Tysklands beslut. När kärnkraften skrotas kommer man till stor del istället att använda rysk gas. Och Ryssland fortsätter tyvärr att gå i auktoritär riktning. Inte heller har ryska politiker dragit sig för att använda gaskranarna som påtryckningsmedel för att få omvärlden att agera mer i enlighet med ryska intressen. Nu kommer Europa att underlätta en negativ utveckling i Ryssland, precis som oljeberoendet i decennier har stärkt Mellanösterns skurkregimer.
Man skulle kunna likna det vid att Europa sitter fast i en kniptång. På ena sidan arabdiktaturernas olja och på den andra rysk gas. Kärnkraften har hittills erbjudit en väg ur kniptången, men nu knyts istället förhoppningen till ännu ej uppfunnen teknologi.
Katastrofer – som den jordbävning och tsunami som slog ut Fukushima – påminner oss om att livet är bräckligt och att vi måste sträva mot en renare, säkrare och mer anständig energiförsörjning. Katastrofer kan också leda till förhastade beslut. Med en tysk kärnkraftsnedläggning hotar miljöförstöring och otrygghet.
