Hur känns det? Det lär bli den första frågan till den nyvalde S-ledaren på extrakongressen i mars, om vi inte hinner genomgå en journalistisk evolution innan dess. Men den andra frågan borde bli: Hur stort ska S vara i valet 2014 för att du ska känna dig nöjd?

Svaret på den frågan kommer att säga det mesta man behöver veta om hur S kommer att fungera i det nya politiska landskapet.

45 procent? Bara om valberedningen lyckas knyta upp Jesus. Socialdemokraternas fall har pågått i decennier, och kurvan pekar snarare mot ett valresultat på 25 procent. Bara mirakel kan lyfta partiet till fornstora nivåer.

Ska man sikta på bibehållna positioner, och landa runt 30 procent? Eller största parti, som Mona Sahlin sagt är viktigt? Det var på håret som man slog Moderaterna i höstas, men i en serie opinionsmätningar sedan dess är M störst.

35 procent? Risken med att sätta ett för högt mål är att ett egentligen anständigt resultat kan bli betraktat som ett bakslag.

Synen på partiets potential avgör behovet av koalitioner. Ett S på 30 procent behöver både MP och V. I god form, dessutom.

Men det är så det ser ut i övriga Europa. Den mest framgångsrike socialdemokratiske ledaren just nu är Norges statsminister Jens Stoltenberg. Hans Arbeiderparti ligger, trots att han kan slunga ut oljemiljarder med snökanon över väljarna, på 29 procent. Inte heller strider han mot en väl sammansvetsad borgerlig allians.

Bevakningen av Mona Sahlins avgång har gränsat till krigsrubriker, landssorg och kungabiografier på en gång. För ett statsbärande parti på 45 procent vore det kanske rimligt med extra bilagor om de arton (!) ”hetaste” efterträdarnamnen.

Men när ett parti på mellan 25 och 30 procent byter ledare? Det är knappast så att Sverige står och faller med beskedet att Sven-Erik Österberg kanske ersätter Mona Sahlin. Möjligen har hennes avgång blivit ett lyft för pappersindustrin. Efter ett kvarts sekel med Mona Sahlin i politikens centrum – nu kommer jobben.

Den som tar över efter Sahlin blir tvungen att ange en ny nivå för partiets anspråk. Ska vi säga 30 procent? Då faller ytterligare en av partiets myter – den om att partiet är exceptionellt.

Det borde också besvara den annars onödiga första frågan. Hur känns det? Som att leda ett lite större Folkpartiet.