Det blev en tredje rak seger för AK-partiet, alltså för den sittande premiärministern Recep Tayyip Erdogans islamiskt värdekonservativa parti. Det är ett gott betyg för regeringens sunda ekonomiska politik och ansträngningar att föra Turkiet närmare EU.

Men valresultatet är också ett kvitto på att Turkiets väljare vet sitt eget bästa. AK-partiet backade, och fick inte den kvalificerade majoritet som hade gett möjlighet att ändra konstitutionen efter egen smak.

Regeringen må ha fört landet i rätt riktning, men än är Turkiet inte framme. Fortfarande fängslas journalister, fortfarande förföljs minoriteter, och fortfarande svajar Turkiet om individens rättigheter. Att på detta ge AK-partiet obegränsat inflytande hade inte varit det bästa utvecklingssteget.

Inte ens detta val gick helt fläckfritt. Kurder som firade resultatet besköts med tårgas av armén. Ett tydligt tecken på att Turkiet fortfarande behöver påminnas om att regeringar måste förtjäna sin makt.