Smarta argumentationsanalyser kan vara njutbara och samhällsdebatten hade varit bättre och roligare om sådana förekom lite oftare. I Jobben kommer och går – Behovet av trygghet består (Ekerlids) bidrar ett antal samhällsdebattörer med analyser om trygghet på arbetsmarknaden. Redaktörer är Lars-Olof Pettersson och Alice Teodorescu och det är den senare som inleder boken med en kortare analys av just debatten om turordningsreglerna.

När Las och turordningsreglerna problematiseras av företagare brukar reglernas anhängare försvara systemet med att det kan kringgås och åsidosättas. Detta ska alltså antas som ett argument för Las och kritikerna ska lugna sig med detta. Som Teodorescu visar är påpekandet att Las med sin dispositiva karaktär egentligen är satt ur spel, ett argument för att Las behöver reformeras. Inte att arbetsrätten i sin nuvarande form ska vara kvar.

Forskare, tyckare och organisationsföreträdare skriver om trygghet: dels hur den ska definieras, dels hur den befästs på arbetsmarknaden. Historieskrivning är alltid nödvändig för att förankra en diskussion i rätt sammanhang och såväl förre LO-utredaren Jan Edling som flexicurity-experten Mads Peter Klindt bidrar med sådan.

Med utgångspunkt i själva trygghetsbegreppet kan man urskilja två linjer i antologin. Längs den ena finns de som menar att trygghet bara är sann om vi skapat den genom egna medvetna handlingar, som utbildningsval. Längs den andra finns de som anser att det måste finnas lagliga garantier för att trygghet över huvud taget ska vara möjlig för var och en. Kort sagt handlar det om skillnader i tilltron till medborgarens förmåga respektive politikens möjligheter.

David Eberhard, som skriver om Ett trygghetsnarkomant arbetsliv?, ser all anledning att tvivla på politikens förmåga att göra oss trygga i vår egen situation. Med sina resonemang om den falska tryggheten som fabricerats av överbeskyddande myndigheter och politiker, pekar Eberhard på något viktigt. Den som luras att tro att ’’någon annan’’ både har och – inte minst – tar ansvar för hans eller hennes situation invaggas i falsk trygghet. Överproduktion av myndighetsansvar leder till trygghetsinflation.

I så gott som varje politisk diskussion finns en uppsjö av idéer om och synpunkter på vad näringslivet ska leverera. Företagen finns till för välfärdens skull. Eller för de unga, eller för jämställdhetens skull. Buden om vad som bör åläggas företagen blir till slut orimligt många och höga.

Låt företagen göra det de är bäst på: utveckla idéer och gå med vinst, och de kommer sannolikt att anställa unga, betala skatt och ge trygghet. Helt utan lagliga påbud.