Den som är satt i skuld är icke fri, hette Göran Perssons bok som kom ut 1997. Sedan dess har Persson blivit både godsägare och låntagare.
Det illustrerar en allmän utveckling. De svenska statsfinanserna – som boken handlade om – har fortsatt att utvecklas positivt. Men privatekonomiskt har svenskarna blivit allt mer belånade.
Låga räntor, stigande bostadspriser och allt mer generösa utlåningsvillkor från bankerna är några av de faktorer som i samverkan gör att skulderna växer. Om sedan räntorna stiger eller fastighetspriserna sjunker kan läget bli allvarligt för den enskilde och för ekonomin i stort.
Men nu vill Finansinspektionen sätta stopp för det oförsiktiga lånandet och föreslår att bankerna inte ska få låna ut mer än 85 procent av en bostads marknadsvärde.
Kritiken har inte låtit vänta på sig – nu blir det svårare för unga att komma in på bostadsmarknaden hävdar banker, mäklare och andra intressenter. Bostadssituationen för unga i storstäder är problematisk. Men är ett frikostigt lån till en 23-åring med osäker anställning bästa sättet att hjälpa henne in på bostadsmarknaden?
Den som vill se hur illa det kan gå bör titta på dokumentären Överdos i TV4 Fakta på söndag. Den visar hur politiska ambitioner att uppfylla den amerikanska drömmen – ett eget hem – även åt dem som egentligen inte hade råd med den, ledde till att människor fick lämna sina hus när räntorna steg. Det blev också början på finanskrisen.
Problemen är mindre i Sverige än i USA, men det finns paralleller. Även här har idén om tryggheten i att äga sitt hem funnits – tydligast under 1900-talets mitt – hos både högern och socialdemokrater. Tanken är god, men för den som har bostaden belånad till 95 procent är ägandet bara en chimär. Att vakna klockan fyra och undra om Stefan Ingves kommer att höja räntan skapar mer oro än trygghet.
Och även här har statliga låneinstitut – i vårt fall SBAB – gått i bräschen för höga lån till liten säkerhet. Nu säger SBAB att kreditgivarna själva är bäst på att bedöma hur mycket pengar kunderna ska få låna.
I den bästa av världar har de rätt. Men då borde också låneinstituten ta ett större ansvar för de risker de tar. Skulle SBAB även utan svenska staten i ryggen fortsätta att ge bottenlån upp till 95 procent?
