I Stockholm berömmer vi oss ofta av att vi är snabba att plocka upp de senaste trenderna. Oavsett om det gäller ny teknik, ny musik eller nytt mode brukar det heta att vi är early adopters. Så har man resonerat om politik också. Vill man vinna landet måste man vinna Stockholm. Och inför valet 2006 hissades Stureplanscentern som en föraning om det borgerliga styre som alla kände på sig skulle komma.

Men tråkigt nog, i alla fall för dem som utformar budskapet efter trendbarometrar, har man numera identifierat en grupp människor som är ännu hippare än dem som snabbt tar till sig nya trender. I New York Times (8/8) skriver man om early discarders, alltså om folk som är först med att överge det som de andra just börjar få upp ögonen för. Om det är den gruppen man måste fånga för att få hela svansen av trendputtar med sig måste man som politisk strateg sannolikt vara ännu mer ideologiskt ombytlig än tidigare anat. Det här är inget vi berättar för Per Schlingmann, va? Eller är det just det vi ska? Per Gudmundson