För några veckor sedan blev jag kontaktad av en ung afghansk man som precis hade anlänt till Sverige. Han berättade att han arbetat som tolk i ett par år åt de svenska soldaterna i Mazar-e-Sharif. För några månader sedan började han bli hotad av talibanerna som ville att han skulle lämna information om de svenska soldaternas förehavanden. När han vägrade trappades hoten upp, en bil slogs sönder utanför hans hem och talibanerna förklarade att de skulle döda både honom och hans familj.

Att hota, kidnappa eller mörda människor som arbetar för Isaf eller de afghanska myndigheterna är något som görs regelbundet i Afghanistan, så det fanns all anledning att ta hoten på allvar. Att söka hjälp hos polisen var inte något alternativ – de är kända för att vara korrupta och läcka information.

Tolken tog beslutet att fly. En smugglare skulle ta honom till Sverige men gruppen han reste med greps i Ungern. Där satt han fängslad i en månad och blev misshandlad. Han släpptes först när han lämnat sina fingeravtryck och lyckades sedan ta sig till Stockholm där han omedelbart sökte asyl. Han fick då genast besked om att han skulle skickas tillbaka till Ungern, trots att landets behandling av flyktingar är hårt kritiserat av FN, och Tyskland har stoppat sina utvisningar dit.

Tolken, som var livrädd och uppriven, avvek då från Migrationsverket. Det sista jag hörde från honom var att han skulle återvända dit för att få beslutet i sin hand för att sedan överklaga. Sedan dess har han inte gått att nå.

Jag har inte kunnat granska hans berättelse i detalj men har ingen anledning att misstro uppgifterna.

Och oavsett är detta en principiell fråga.

Tolkarna är oumbärliga för den svenska insatsen i Afghanistan. De är ständigt ute med soldaterna, följer dem överallt även in i strid. Två av dem har dödats under sin tjänstgöring.

De 24 tolkar som har arbetat för svenskarna i Afghanistan är livrädda för vad som kommer att ske med dem när Isaf drar sig ur landet och samtliga har sökt asyl i Sverige. Men Tobias Billström har förklarat att de inte ska förvänta sig någon särbehandling av den svenska staten.

”Jag tycker att det skulle vara helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det”, förklarade Billström.

Det faktum att tolkarna är hotade till livet just på grund av att de arbetat för svenska staten ignoreras fullständigt, detta trots att IOM, International Organization for Migration, slår fast att tolkarna är mer utsatta än andra lokalanställda. De har inte ens fått något svar på sina ansökningar.

USA och Kanada har särskilda visaprogram för de tolkar som arbetat för deras trupper. Nya Zeeland har erbjudit 23 afghanska tolkar och deras familjer visum när deras styrkor drar sig ur landet. Tyskland förbereder att ta emot sina tolkar.

Men vår regering vägrar att ens erkänna de svenska tolkarnas utsatthet. Och det är inget annat än en stor skam för Sverige.