President Obama har imponerat med att blixtstarta det amerikanska engagemanget i Mellanöstern. Med utnämningen av George Mitchell får han en emissarie med erfarenhet från ”olösliga” konflikter, inklusive den mellan israeler och palestinier. Att saudiarabiska al-Arabiya fick den första tv-intervjun är ett annat tecken på hur Obama snabbt växlar upp i politiken, men också försöker växla spår i förhållande till hur Bush uppfattades.
Mitchell är redan på plats med uppdrag att lyssna och leta efter vägar som kan bära ut ur fredsprocessens återvändsgränd. Hittills är det dock bara en bruten vapenvila som har hörts.
Den av Israel och Hamas – på var sin sida ensidigt – utropade vapenvilan höll i tio dagar och sedan detonerade Hamas en vägbomb. Israel svarade med attacker.Så var det dags igen. Eller? Båda utropar sig som segrare. Om något egentligen förändrats kan man dock undra över.
Terroriststämplade Hamas kan hävda att man stod emot den militära övermakten och nu har återtagit kontrollen över Gaza. Samtidigt har det dykt upp en pyrande känsla av att Gazaborna fick betala dyrt för Hamas kamp.
Israel har slagit ut stora delar av Hamas infrastruktur och återupprättat landets avskräckningsförmåga. Samtidigt har förödelsen och de civila offren i Gaza tärt hårt på det internationella anseendet. Också i Sverige.
Anklagelserna var blytunga när Vänsterpartisten Hans Linde gick till angrepp i riksdagens debatt om Gaza: det handlar om urskillningslöst våld. Det är ord som lämnar osmak efter sig. Man kan kritisera Israel för att våldet inte var proportionerligt, men inte för urskillningslöst våld.
Över huvud taget är det problematiskt när man med folkrätten i hand vill banka vett i Israel. Fallet är inte så glasklart som det lät i riksdagen igår – till skillnad från Hamas medvetna raketbeskjutning av civila israeler och utnyttjandet av levande sköldar.
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin gick också på folkrättsbrottslinjen. Han pläderade för att förbindelserna med Israel ska trappas ned. Andra vill ha handelsbojkott (paradoxalt nog är det de som starkast kräver ett slut på isoleringspolitiken mot Gaza som vill att den införs mot Israel).
Ahlin ställde också den retoriska frågan: Vill Israel ha fred? Tja, vad ska jag säga. När Israel drog sig tillbaka från Libanon blev svaret Hizbollahraketer och när man lämnade Gaza var namnet på avsändaren den enda skillnaden.
Utrikesminister Carl Bildt var som vanligt mycket å ena sidan och å andra sidan. Han har dock rätt i att alla vet hur en fredsuppgörelse mellan israeler och palestinier i grova drag ska se ut. Både israeler och palestinier har ansvar för att vägen dit är uppförsbacke. Men det han inte säger, är att alla inte delar målet om en tvåstatslösning.
