inne att vara ute | Traditionernas återkomst
Var det någon som såg Gavin Bryars i tv häromdagen? Han framträdde med Trio Medieaval i Härkeberga kyrka. Bryars är en gammal jazzbasist som komponerar modern musik med inspiration från medeltiden. Det intressanta är att han inte framstår som ett fossil. Att någon begränsar sig och strävar efter det enkla kan i dag upplevas som djärvt.
Framtiden tillhör inte nödvändigtvis de piercade underläpparna och de queera teorierna. Eller i vart fall inte bara dem. Vomit Remnants kan skruva upp volymen, men Gavin Bryars hörs ändå. Så kan det vara i ett samhälle med mångfald. Dödsmetallen låter mer, men gregorianiken tystnar inte.

I dag är det nästan inne att vara ute. Det har gått så långt att Kristdemokraten (23/12) kan hävda att framtiden tillhör kristdemokraterna. Fromma förhoppningar? Kanske. Men i så fall sammanvävda med en omvärldsanalys. Markus Uvell, vd på Demoskop, säger att det finns ett ökat intresse för värdefrågor i gruppen under 25 år. ”De senaste åren har
stödet ökat för frågor som trohet i äktenskapet, vikten av att bevara traditioner och att visa respekt för äldre.”
Kärnfamiljen biter tillbaka, hävdar veckomagasinet Fokus. ”Åtta av tio drömmer om mamma, pappa, barn.” Lagom till julhelgen publicerade tidningen en undersökning som visar att 82 procent av de tillfrågade helst vill leva ”tillsammans med en partner och barn”.

Drygt 70 procent av barnen i Sverige bor tillsammans med båda de biologiska föräldrarna. Trendspanare noterar att på senare tid har antalet skilsmässor minskat något, medan antalet giftermål har ökat.
Det blir inte nödvändigtvis politik av vår längtan efter stadga och traditioner. Men i ett land där familjelivet har en nära koppling till den offentliga sektorns förehavanden ligger det nära till hands att det privata blir politiskt. Familjepolitik och barnomsorg väcker starka känslor - och insikt om att vi är beroende av hur det fungerar i stat och kommun.

Se bara på den nytända dagisbrasan. Också ärrade feminister kan oroa sig över
hur barnen har det medan mamma och pappa förverkligar sig själva. Debattörerna smiskar varandra med hoprullade rapporter. Utgångspunkten tycks vara att den som har det rätta vetenskapliga underlaget får bestämma över alla andra.
Svepande och tvärsäkra omdömen om hur dagis påverkar barnen har sällan fog för sig. ”Det är lätt att hitta samband, men svårt att belägga orsakssamband”, varnar Anna Sjögren, forskare vid Industriens utredningsinstitut (Expressen 26/12).
En tanke kan ju vara att låta familjerna själva komma fram till vilken omsorgsform som är bäst.