Sedan Sovjetunionens kollaps för femton år sedan har vårt hörn av världen varit förhållandevis lugnt och fredligt. Det råder inget direkt invasionshot. Varför ska vi då fortsätta att hålla oss med ett försvar som kostar 39 miljarder kronor varje år - dubbelt så mycket som polisen?
Skälet är att läget kan förändras. Det tar tid att bygga upp ett försvar; framför allt tar det mycket lång tid att utbilda soldater och officerare som kan leda dem i strid. När hotbilden står klar kan det vara för sent. Det är viktigt att även i fredstid hålla en viss beredskapsnivå.

SvD kunde i går visa att även den spillra av försvarsmakt som överlevt socialdemokratins långsamma nednötning tar tre år att mobilisera, vilket i praktiken gör den obrukbar. Det invasionsförsvar som var anpassat efter villkoren under det kalla kriget och hotet från Sovjet har bytts mot ett insatsförsvar, men det rappt klingande namnet till trots kan bara en mindre del av officerare och soldater rycka ut inom ett år.
Största delen av förbanden
kräver tre år för att bli redo att sättas in i strid.
Det betyder att tung materiel finns på plats - stridsvagnar, ubåtar och flygplan. Men personalen måste först utbildas. För att sätta in en ubåt, exempelvis, måste besättningen först utbildas i ett helt år.
Att försvaret rustats ned är förstås ingen slump, utan det är resultatet av en medveten politisk satsning, främst driven av vänsterpartiet och miljöpartiet. Samtidigt saknas inte hot. De är inte av samma typ som på Sovjettiden, men kan vara nog så allvarliga.
Terrorism måste finnas med i bilden. Försvarsanalytikern Johan Tunberger vid FOI varnar för att Sverige alltmer betraktas som ett land med säkerhetsunderskott och påpekar att ett land som uppfattas som ett militärt vakuum kan dra till sig terrorister.

Samtidigt finns anledning att hålla ögonen på det allt mer auktoritära Ryssland. President Putin har krossat den fria televisionen och kraftigt kringskurit möjligheterna för NGO:er att verka i landet, han har skickat en oppositionell
företagsledare till arbetsläger och skärper successivt sitt grepp om den ryska statsmakten. Vem vet hur Ryssland ser ut i morgon?
Sveriges närmaste omgivning kommer förhoppningsvis att förbli lugn och fredlig. Men om något händer har vi inget att sätta emot. Innan försvarsförbanden fått på sig kängorna kan situationen sedan länge vara överspelad. Vår beredskap bör vara bättre än så.