I onsdags spelades årets utgåva av den politiska fotbollsmatchen. Alliansen fick stryk av de rödgröna. Mona Sahlin hejade på när hennes lag vann med 3-2. Två av de rödgrönas mål gjordes av MP-språkröret Peter Eriksson, vilket är ganska signifikativt för läget i vänsterblocket just nu.
I dagens Sifo är det MP som står för plustendenserna. Socialdemokraterna och Vänster-partiet fortsätter däremot sin kräftgång. Och skillnaden mellan blocken verkar vara i det närmaste utjämnad med ynka 0,3 procents ”klyfta”. Det är, som vi brukar säga, match igen. Och det lär behövas mer än ett par skott mot mål från Peter Eriksson.
Om jag ska vara ärlig förvånar det mig inte det minsta att S fortsätter backa. Ingenting har hänt som skulle föranleda motsatsen. Inga nyheter eller besked har levererats avseende den rödgröna politiken och i EU-valet landade S återigen på minus. När TV4 och Politikerbloggen nyligen frågade 1500 förtroendevalda s-politiker om deras tilltro till Mona Sahlin blev svaret att var fjärde förtroendevald socialdemokrat har lågt eller mycket lågt förtroende för sin partiledare.
Om något är det förvånande att S inte backar mer än de gör. Att så inte sker kan nog närmast förklaras med att partiet för närvarande återanvänder förra årets framgångsrecept: tala är silver, tiga är guld. Det är dock ett recept med utgångsdatum.
– Jag tittar bara framåt nu och känner en väldig lust då att visa att det går att få tillbaka förtroendet för partiet och för mig som ledare.
Nja. Tonen var kanske inte så lustfylld när hon sade det, men Mona Sahlin var i alla fall där, i Ekots lördagsintervju för några veckor sedan (30/5). För faktum är att hon har hållit sig lite i skymundan på sistone. Frånsett i de valdebatter som hon inte rimligen hade kunnat undvika har Sahlin hållit låg profil. Få utspel, få kommentarer, få intervjuer.
Visst kommer det emellanåt något skriftligt uttalande, men att säga att det inte går att få tyst på Socialdemokraternas partiledare vore en kraftig överdrift.
En sak som Sahlin faktiskt brukar säga är att väljarna ska få besked i god tid före valet. Frågan är dock vad hon menar med ”god tid”. Om två veckor drar årets politikervecka i Almedalen i gång. När den är över kan vi i princip förklara valåret inlett. Eller okej. Låt oss ta semester och anse att valrörelsen inför 2010 startar i augusti. När under detta år in-faller enligt Mona Sahlin stunden som heter ”god tid”?
– Jag ska fortsätta vara oppositionsledare. I två år till i alla fall. Som mest.
Så sade Sahlin i sitt Almedalstal förra året. Då antydde den -meningen lite kaxigt att Alliansregeringen kanske inte ens skulle klara av att genomföra sin mandatperiod.
Nu är det i princip omöjligt att tolka den så.
