Det är en Socialdemokratisk tradition att så länge som möjligt vara emot förändringar av välfärdens utformning. Rent psykologiskt är konservatismen begriplig. Är man partiet som stått för merparten av välfärdens arkitektur blir man kanske känsligare och tar ändringsförslag som kritik. Således måste S släpas in i reformer. Det är synd, inte minst eftersom motviljan gör förändringsprocesserna i välfärden onödigt tröga.
Ta vårdgarantin. Från början av 90-talet blev den en borgerlig hjärtefråga. I Stockholm hann S avskaffa den några gånger innan vi fick en nationell garanti. Numera är den ett integrerat verktyg i vårdpolitiken som få vill avskaffa.
Vårdvalet är dagens vårdgaranti. Som vanligt sitter perspektivskiftet långt inne, men framsteg syns. Eftersom medborgarna som bekostar välfärden verkar gilla patientmakt och valfrihet blir S så illa tvungna att gilla läget. Således är de nu mitt uppe i ”Operation rädda ansiktet”. Det är nu S ändrar inställning, samtidigt som de låtsas som om de alltid har tyckt så här. Den kritiska rapport som Socialdemokraterna nyligen levererade om Vårdval Stockholm är ett talande exempel. Valfriheten är inte längre problemet – det är bara fel sorts valfrihet.
För oss som inte bryr oss om partiers prestige så mycket som om politikens resultat är den kritiska rapporten en parentes. Det viktiga är att S har fattat och att valfriheten har vunnit en viktig delseger. För den styrande Landstingsalliansen är det dock en klen tröst när rapporten skapar rubriker om ”groteska orättvisor”.
Låt oss för det första konstatera att Filippa Reinfeldt och hennes allianskolleger aldrig har påstått att modellen för Vårdval Stockholm är ”färdig”. Tvärtom utvärderas den halvårsvis. Problem pareras löpande med justeringar. En del av det som tas upp i S-rapporten är sådant som redan utreds – tex frågan om huruvida det vore bättre att låta diagnoser snarare än vårdbesök styra ersättningarna. Rapporten baseras på bara en tredjedel av vårdcentralerna och då endast de landstingsdrivna, vilket ger en missvisande bild. Exemplet vårdcentralen i Rinkeby har valsat runt, men aldrig ackompanjerats av informationen att det i närområdet har öppnat nya centraler som tagit över en hel del patienter. Patienter som aktivt valt bort Rinkebymottagningen. Sannolikt av en anledning.
Med S-glasögon är det inte bra när patienterna får möjlighet att välja en annan mottagning. Istället är det synd om vårdcentralen de väljer bort. Man problematiserar att folk får träffa läkare oftare och förordar fler telefonsamtal. Som om telefontipset ”Ta en alvedon och återkom” någonsin har efterfrågats i debatten om den svenska vårdens brister. Att vårdtagarna i länet faktiskt är mycket nöjdare nu än förut struntar man i och koncentrerar sig på personalfrågor.
Det är ett märkligt fokus. Man skapar faktiskt inte välfärd för de välfärdsanställdas skull.
