Efter det ohyggliga terrordådet på Domodedovo-flygplatsen framförde Carl Bildt sina kondoleanser via twitter. Twitter var också den kanal som först spred information om självmordsbombaren i Ryssland. Det var fem minuter efter explosionen. Först efter 50 minuter kom ett uttalande från flygplatsen, radion rapporterade efter en halvtimme och tv (som är den stora nyhetskanalen) först efter två timmar (Financial Times 25/1).
Medan tv visade sina vanliga program rapporterade CNN och BBC på plats i direktsändning.
Både terroristattacken och nyhetsfördröjningen speglar Ryssland.
Det var inte samma långa nyhetsblackout som efter Tjernobyl 1986 men däremot samma fenomen som avtäcktes. Statlig kontroll av medierna kräver att informationen först blir kontrollerad och godkänd. Skruven har dragits åt allt mer efter en period av öppnare klimatet före Putins makttillträde.
Ännu är det okänt vem eller vilka som låg bakom sprängningen på Domodedovo. Sannolikt rör det sig om islamister med säte i någon av oroshärdarna i Norra Kaukasus. De har tagit på sig ansvaret för tidigare dåd, till exempel attacken mot tunnelbanan i Moskva för snart ett år sedan. I andra fall råder fullständig oklarhet. Inte minst gäller det bombattentaten i flera städer 1999, i samband med vilka det framförts misstankar om en koppling till säkerhetstjänsten FSB – och starten på det andra Tjetjenienkriget samma år.
Både Putin och president Medvedev har satsat mycket prestige på att skapa ordning i Norra Kaukasus. Upproret i Tjetjenien är krossat. Tjetjenien styrs av lokal krigsherre och konfliktfokus har flyttats till andra delar, främst Dagestan. I verkligheten pågår närmast ett småskaligt krig med ett stort antal terrordåd. Förra året dödades över två hundra poliser och militärer. Trots att Kreml talat om att problemet bottnar i sociala och ekonomiska problem händer inget annat än att misären ökar. Desperationen breder ut sig och med den islamisternas rekryteringsbas.
Ryssland bär nu sorg efter ännu ett avskyvärt terrordåd. 35 människor dog och 110 skadades så allvarligt att de fördes till sjukhus. En annan tragedi är att de som härskar i Ryssland saknar svar på frågan ”Vad att göra?”. Det är inte ens säkert att man kan eller vill adressera frågan om Norra Kaukasus på rätt sätt. Korruptionen, rättslösheten och vanmakten är en del av Putinland. Detta Ryssland stavas dessutom ”Politkovskaja”, ”Chodorkovskij” och, för den delen, ”Georgien”.
Efter det senaste självmordsdådet lär det bli mer än hårda tag. Det är naturligt i jakten på skyldiga, men det finns också en påtaglig risk för att motsättningarna mellan vanliga ryssar och personer med ett kaukasiskt utseende kan bli än värre. En annan konsekvens är att det redan strikt begränsade utrymmet för den demokratiska oppositionen kan att bli ännu mindre.
I stället för ett val mellan olika framtider kan valrörelsen inför nästa års presidentval reduceras till att bli en tävlan mellan Putin och Medvedev (om båda ställer upp) om vem som är tuffast. Den viktiga frågan borde vara hur Ryssland ska moderniseras och demokrati få fäste.
