I sina egna ögon är terroristen i Norge snarare en soldat. Han ser sig som utvald, i en värld där moral och civilisation hotas av islam, multikulturalism och värderelativistisk marxism. Detta vet vi redan efter de senaste dagarnas medierapporter. Men det 1518 sidor långa dokument som Anders Behring Breivik skrev och distribuerade före fredagens blodbad ger en djupare inblick i tankarna som föregick dådet.

Sidorna är för många för att enkelt få grepp om. Men även vid en snabb överblick framstår det lugna, metodiska och samtidigt brinnande hatiska i Breiviks sinne skrämmande tydligt. Långa utläggningar om muslimsk invandring till Europa kombineras med detaljerade instruktioner om hur den som vill ansluta sig till hans kamp kan skaffa sig en täckmantel genom att låtsas odla sockerbetor. Han redogör för hur man bäst lurar dem med kunskap om gödsel att de stora inköp som sprängladdningarna kräver ska användas i jordbruk. På ett fundamentalistiskt självklart vis finns slutmålet hela tiden med, som en nästan uppenbar sanning som knappt behöver förklaras.

Dokumentet är en förvirrad blandning av olika ideologiska beståndsdelar. Å ena sidan hyllas kapitalismen, men å andra sidan understryks att den måste tyglas hårt och hållas inom nationsgränserna; folkblandning måste undvikas till varje pris. Hip-hop-musiken och dess kulturella sfär beskylls för samhällets påstådda moraliska förfall. De fria medierna och storföretagen anklagas för att förstöra ungdomen genom att förespråka felaktiga livsstilar. Både al-Qaida och Mao Zedong ses som möjliga politiska förebilder i kampen.

Genom allt detta är det råa hatet mot islam och mångkultur den röda tråden. Det som i begynnelsen ska ha fått Behring Breivik att ägna all sin tid åt att planera sitt terrordåd påstås ha varit Norges deltagande i 1999 års Natobombningar av Serbien, som ju stoppade ett folkmord på muslimer.

Denna islamofobiska grundbult blir sedan basen för en avsky mot alla delar av samhället som ses som influerade av mångkulturen. I det inkluderas det demokratiska systemet och yttrandefriheten.

På grund av detta hat pumpar han sin kropp med de steroider som ska ge styrka i raskriget. Samma sak får honom att avstå från kärleksrelationer och lägga allt fokus på kampen.

I förlängningen riktas avskyn mot det fria, öppna norska samhället. Mot Norge.