I vissa lägen är det frestande att ta till hela verktygslådan av åtgärder för att känna att man gör någonting. Men det är inte alltid det rätta. Det alltmer extrema läget i Syrien erbjuder ett sådant exempel.

Enligt uppgifter krävde Carl Bildt vid EU:s utrikesministermöte i måndags, liksom han tidigare gjort, att telekomindustrin ska undantas från de skärpta sanktionerna mot den syriska regimen.

Motivet är att kommunikationsmöjligheten gynnar både oppositionen och folket, men vissa menar att det är det ekonomiska intresset som styr. Svenska Ericsson har tidigare sålt standardutrustning för telekommunikation till Syrien, och sanktioner skulle försvåra för företaget att även i fortsättningen underhålla den del av nätet som man levererat. Enligt Bildts kritiker måste sanktionerna omfatta också den civila telekomindustrin. (Export av ren övervakningsutrustning till Syrien är redan förbjuden.)

Det kan vara lockande att slå mot regimen med alla ekonomiska vapen, men goda intentioner kan föra med sig negativa konsekvenser. Inget tvivel råder om att mobilnätet har utnyttjats av den syriska regimen för att spåra upp motståndare. Det ingår i mobilnätets natur att man lokaliserar användare genom basstationer och master, och att syrisk säkerhetstjänst utnyttjat tekniken till obeskrivlig grymhet är det ingen som betvivlar. Man ska inte hysa några illusioner om att Ericsson levererar sina produkter och tjänster av ren välvilja – naturligtvis motiveras de, liksom andra företag, av ett vinstintresse. Att också regeringens inställning delvis motiveras av ekonomiska skäl går inte heller att utesluta.

Men vad som ligger bakom är mindre relevant. Nyckelfrågan är: Gynnas det syriska folket i nuläget av att telenätet fungerar? Mycket pekar på att svaret är ja.

Via mobiltelefoner kan familjer och vänner hålla kontakten och hjälpa varandra i det kaos som råder. Regimens motståndare kan kommunicera med både varandra och med omvärlden, och de övergrepp som regimen och även vissa rebellgrupper gör sig skyldiga till kan dokumenteras och förmedlas i realtid. Vi som dagligen följer utvecklingen i Syrien är helt beroende av den information som olika källor förmedlar via mobilnätet och sociala medier.

Självklart skulle det finnas vinster i att kringskära det syriska telenätet. Men den potentiella förlusten i att civila och oppositionella syriers kommunikationsmöjligheter begränsas är förmodligen större.

Detta betyder inte att Sverige och Ericsson måste förbli passiva. Man kan till exempel sprida information om vilka åtgärder som mobiltelefonanvändare kan vidta för att så gott det går skydda sig från att spåras.

Omvärldens vilja att agera mot Assadregimen får inte leda till kontraproduktiva åtgärder. Det gagnar ingen om vi agerar bara för agerandets skull.