Överraskande positivt mottagande, men vi vet ju att det inte kommer att hända.
Ungefär så sammanfattar CUF-ordföranden Magnus Andersson och LUF-ordföranden Adam Cwejman reaktionerna på deras förslag om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet. Vid ett lunchseminarium arrangerat av Ohlininstitutet och Liberal Debatt igår fick de lägga ut texten ytterligare i ärendet.
Cwejman förklarade att av de negativa kommentarer han hört så har merparten varit av karaktären ”för mödosamt” eller ”för osannolikt”. Inga argument har egentligen handlat om varför det vore dåligt, menade han.
Det är nog sant. Även jag har avfärdat frågan helt enkelt eftersom det inte är troligt att C och FP slår sina påsar ihop inom överskådlig tid. Ett tänkbart scenario är kanske att något av partierna åker ur riksdagen och uppgår i det andra, men utan sådan yttre påverkan ska vi nog räkna med en långsammare process.
Diskussionen är inte ny, konstaterade Cwejman, som dock tyckte att det skulle ses som mer än en cyklisk tradition. Det är inte bara en slump, menade han, att frågan kommer upp nu. I Sverige liksom i övriga Europa finns det liknande konstruktioner med ett landsbygdsparti och ett, mer storstadsliberalt dito. Båda med liberalismen som förenande bas.
Frågan är om den där stad/land-dimensionen är en relevant uppdelning att klänga fast vid.
Han har en poäng. Det är inte säkert att dagens politiska frågor – och deras liberala svar – är betjänta av en sådan uppdelning.
Men, även om förslaget inte blir verklighet nu anser Andersson och Cwejman att ämnet är aktuellt.
– Det behövs en liberal idédebatt också, inte bara en borgerlig, sade Cwejman och hänvisade till ledarsidans pågående jakt på det nya borgerliga uppdraget.
Andersson påpekade att det är särskilt viktigt att lyfta de liberala perspektiven nu, när den moderata pragmatismen tilltar.
– Det kommer alltid finnas ett parti som går runt och frågar folk vad de har för vardagsproblem och sedan erbjuder sig att lösa det åt dem. Förut var det S, nu är det M, menade Andersson. Vi ska vara något annat och bidra med något mer.
– Vi skulle inte behöva vara bara sakfrågepartier, utan bidra med en liberal helhetssyn, tillade Cwejman.
Frågan är om det är bra eller dåligt. Många väljare kallar sig liberaler, men ofta är de utrustade med ett eller annat undantag.
Tänk om väljarna gillar att det finns flera liberala alternativ – alla garnerade med ett undantag från liberal renlärighet?
