Carl B Hamilton skräder inte orden. ”Vi sitter vid makten men till priset av att föra en socialdemokratisk politik”, sade FP-riksdagsmannen till TT i helgen. Hamilton tycker att regeringen är passiv och missar att ta vara på öppningarna som skapas av den starka ekonomin och den svaga oppositionen. Han vill se reformer som hjälper Sverige att bli vinnare i globaliseringen, till exempel avskaffad värnskatt och liberaliserade turordningsregler på arbetsmarknaden.

Annie Johansson, som är ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, är inne på liknande tankegångar. Till TT säger hon att Alliansen måste akta sig för att bli ”de nya gråsossarna” och föreslår sänkt marginalskatt och friare arbetsrätt. KD:s Mats Odell efterlyser ”fler borgerliga visioner om frihet, entreprenörskap, valfrihet och rättssäkerhet”.

Det är inte heller bara i de borgerliga partier som går svagt i mätningarna, och som har behov av att profilera sig, som man tycker att regeringen hukar.

Även från moderat håll hörs allt fler röster som vill skruva upp trycket. Riksdagsledamoten Isabella Jernbeck argumenterade nyligen för avskaffad värnskatt (Brännpunkt 14/1) och några dagar senare (17/1) fick hon stöd i form av en gemensam artikel från 17 moderata kommunalråd.

Och vid ett seminarium på Timbro igår presenterade riksdagsledamoten Johnny Munkhammar (M) en essä, där han talar för att göra social rörlighet till bärande tema i den borgerliga politiken och satsa på fortsatta reformer. Bland de konkreta förslagen finns till exempel bättre villkor för enskilt sparande genom ”egenmaktskonto”, ett grundavdrag i kapitalvinstskatten och bättre möjligheter att hyra ut sin bostad i andra hand.

Dessa reformvänner kan hämta starkt stöd i nya, tunga utredningar som OECD:s Sverigerapport och huvudbetänkandet från finansdepartementets egen Långtidsutredning (SOU 2011:11).

Där är samstämmigheten betydande: Att tillväxttalen just nu är höga kan inte tas till intäkt för att de kommer att vara det även i framtiden. Världsekonomin står aldrig stilla och man måste alltid försöka vara så bra som det går. Att sänka världens mest ogina marginalskatter liksom trösklarna in på arbetsmarknaden är ett par angelägna förbättringar.

Regeringen intar dock en försiktig hållning. ”Sverige har inte råd med experiment”, sade man i valmanifestet, och den nya tanke som har hörts efter valet är att statsministern funderar på ett sjätte jobbskatteavdrag efter det eventuella femte.

Det är klart att den förlorade riksdagsmajoriteten spelar in, men man riskerar inga voteringsförluster genom att lägga ut en politisk kurs och tala för sina idéer i debatten. Alternativet är att tiga och låta motståndarna definiera problemen, och då hamnar man till sist i försvarsställning och får agera på andras villkor.

Höga opinionstal skapar lätt känslan att allt är under kontroll och att förändring är onödig och riskabel. Men behovet av bättre politik för företagande, innovationer, jobb och tillväxt har inget med opinionstal att göra.

”Opposition, det är konspiration”, sade Karl XIV Johan. Så lätt får inte statsministern avfärda sina borgerliga kritiker. Ta vara på viljan till nya reformer.