Om smicker var beställningar skulle orderböckerna bågna hos landets småföretagare. På sistone har de varit föremål för en uppvaktning som man inte har sett maken till sedan Kristdemokraterna fick bensin i blodet och blev bilisternas bästa vänner.
Småföretagarna är vana vid att uppmärksammas i politiska högtidstal – och vid att bli bortglömda dagen därpå. Det ovanliga i höst är att uppvaktningen kommer från hela vänsterblocket på en gång. Rödgröna friare trängs i företagarnas farstur med blomsterkvastarna i högsta hugg.
”Vi har ofta sett till företagens behov men ibland glömt bort företagaren eller entreprenören”, medger en ångerfull Sven-Erik Österberg (S). ”En ny regering måste föra en mer småföretagarvänlig politik än den nuvarande borgerliga regeringen”, betonar Maria Wetterstrand och Peter Eriksson (SvD 24/10). ”Sanningen är att Vänsterpartiet inte bekämpar små företag, tvärtom”, avslöjar Lars Ohly på Aftonbladets debattsida (3/11). Man kommer att tänka på den målinriktade kurtisen i en gammal Albert Engströmhistoria, som jag tar risken att citera ur minnet: ”Han viska’ gosaker i örona på’na så örvaxet smälte.”
Uppenbarligen finns en hel del viskande kvar att göra innan kuren tar skruv. Under partikongressens sista dag rapporterade TT om interna, socialdemokratiska mätningar, som visar att stödet för partiet i företagarkretsar har sjunkit dramatiskt till 12 procent.
I Affärsvärlden (4/11) skriver den garvade analytikern Anders Jonsson att Socialdemokraterna helt enkelt gör vad de anser sig tvungna att göra. Strukturen på arbetsmarknaden förändras, kollektiven bryts upp och krisen driver upp tempot i förändringen. Allt fler blir företagare. En del därför att de verkligen vill, en del därför att de inte har något val, och där väljarna är måste också Socialdemokraterna vara.
Verkligheten är inte i kapp analysen. Under första halvåret i år ökade nyföretagandet ganska mycket men å andra sidan fick många lägga ner. Nettoökningen av antalet personer med ansvar för företag begränsar sig till 0,6 procent, enligt en studie som gjorts av Johan Kreicbergs för Svenskt Näringsliv.
Fast mycket tyder på att tiden kommer att ge Jonsson rätt. I Sverige må det ha stått och stampat under 2000-talet men i många andra europeiska länder har företagandet redan ökat kraftigt. Ny teknik, nya arbetsmetoder och förändrade värderingar pekar alla i samma riktning, och vänsterpartierna förbereder sig på vad som komma ska.
Socialdemokrater och vänsterpartister jobbar för all del i uppförsbacke. Företagare som har följt S-kongressen lär fästa minst lika stor vikt vid skattehöjningarna, LO-makten och skepsisen mot moderna tjänsteföretag som vid ”det nya småföretagarpartiets” löften om statliga branschprogram och starta eget-bidrag till ungdomar. Bilden av V förblir på goda grunder en hotbild. Det är annorlunda med MP, som upplevs ha ett äkta engagemang för entreprenörskap, men de gröna dras ned av sitt röda sällskap. Man låter sig inte förföras i första taget.
Fast av minst tre skäl måste Alliansen ändå ta charmoffensiven på allvar och kraftigt höja sina egna ambitioner i småföretagarfrågorna. Maud Olofsson får inte lämnas ensam.
Småföretagen är nyckeln till framtidens välstånd och jobb. Samhället behöver självklart offentlig sektor och storföretag, men det är i småföretagen som nettojobben skapas. Bristen på jobb är i själva verket en brist på egenföretagare och arbetsgivare, och det är bara om tillräckligt många vill starta och driva företag som arbetslösheten kan pressas tillbaka. Tyvärr får man ofta känslan att inte ens de borgerliga riktigt vågar tro på att något så oplanerat som enskilda människors företagsamhet kan spela så stor roll, men där gäller det att tänka om illa kvickt.
Regeringen kan aldrig vara bombsäker på företagarrösterna. Dels kommer nya företagargenerationer som inte upplevt vänsterns gamla fientlighet, dels finns en känsla av att regeringen tar företagarna för givna och ägnar frågorna förstrött intresse. Om det blir De rödgröna som med störst iver talar företagsamhetens språk får det negativa följder för regeringen även om dess politik är starkare i sak. Politiskt ledarskap är inte bara att vidta rätt åtgärder, det är också att visa uppmärksamhet och engagemang.
Det handlar inte bara om företagarnas röster. Entreprenörskap och självständighet hör nära samman med andra frihetsvärden, som man tyvärr ganska sällan får höra borgerliga politiker ta upp. Om Alliansen begränsar sig till arbetsutbud och budgetbalans medan oppositionen talar företagsamhet, integritet och frihet, kommer regeringen att tappa stort. Framför allt bland de unga. Men inte bara där.
PJ Anders Linder är politisk chefredaktör på SvD. pj.anders.linder@svd.se
