Det är inte varje dag man lyckas reta läsare till vansinne. Men uppenbarligen har jag gjort det genom mitt avståndstagande till Syndikalisternas (SAC) kampanjande utanför krogen Lilla Karachi i Gamla stan.
Att krogens ägare nu delvis har gått med på SAC:s krav har jag inga synpunkter på. Min kritik har gällt SAC:s metoder. Medan polisen stillatigande har sett på har man parkerat sig utanför ett matställe och vecka efter vecka antastat in- och utpasserande gäster med okvädinsord, hotelser och i åtminstone ett fall våld.
SAC är så arga på mig att de i ett flygblad kräver att jag ska ”rodna och be om ursäkt”. Det tänker jag förstås inte göra. Jag konstaterar tvärtom att SAC är så groteskt överrepresenterade i konfliktstatistiken att organisationen inte hör hemma på den svenska arbetsmarknaden.
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Hägglund gillrar en fälla
- Bara en chans till så bättrar han sig säkert
- Sälj SAS innan flygbolag räknas till välfärdens kärna
- Efter dödsbuden
- S-statsvetare, V-sociologer och FP-ekonomer
- Kapitulera inte för statsfeminismen
- Svenska Finland, ett ljusbad för själen
- Jämfört med Björn Rosengren är Maud Olofsson kunglig
- ”Vi tänker, alltså finns vi inte”
- Inga politiska signaler överträffar signalsubstansens grepp om narkomanen





































