Det har varit ett väl känt problem att socialbidragstagare har drabbats av omvända incitament. För varje ny inkomst har försörjningsstödet räknats ner med motsvarande belopp. Därför inför regeringen nu en ordning där de som går ut till jobb ändå får behålla en del av stödet.

Det kan tyckas orimligt med både lön och bidrag. Men varje dag på enbart socialbidrag innebär längre och längre väg till arbetsmarknaden. Inte sällan är bara det lilla faktum att någon har fått försörjningsstöd stigmatiserande. I det ljuset är ett bibehållet bidrag under en period en billig morot.

Kanske har man tänkt på samma sätt vad gäller regeringskansliets fallskärmar.

Igår berättade Ekot om före detta statssekreterare Leif Zetterberg (C). I nästan två år har han fått 84200 kronor i månaden i avgångsvederlag från regeringskansliet. Samtidigt drar han in arvoden på runt en halv miljon om året från olika bolagsstyrelser, och driver hästgård med konferensverksamhet. Pengarna låter han dock gå in i ett bolag, så länge fallskärmen tickar på.

En före detta statssekreterare från KD, Dan Ericsson, ser ut att ha liknande upplägg i sin verksamhet som seniorrådgivare åt ett pr-bolag. Hans aktiebolag gjorde förra året en vinst på 900000 kronor, samtidigt som han tog emot 84200 kronor i månaden från regeringskansliet.

Det är i första hand reglerna för avgångsvederlagen som ska angripas. Det kan inte vara omöjligt att utforma reglementet så att inkomster ger avdrag på ersättningen, oavsett om de läggs i bolag eller tas ut som lön. För ministrarna är det redan så.

Det är dock inte orimligt att avtalen skiljer sig åt mellan ministrar och deras statssekreterare. Medborgarna ska kunna utkräva ansvar av ministern, och denne ska vara beredd att gå på dagen.

Någon långvarig fallskärm ska man inte förvänta sig om man vill bli politiker. Statssekreteraren är mer av en specialiserad tjänsteman, om än nuförtiden politiskt tillsatt.

Här kan avgångsvederlagen vara frikostigare. Men det betyder inte att statssekreterare ska kunna ha både jobbintäkter och ersättning. Framtida avtal bör se annorlunda ut.

Det finns dock också en moralisk aspekt, där man faktiskt kan kräva att var och en ska förstå och agera efter innebörden i avtalen snarare än att leta efter lukrativa kryphål.

I synnerhet som det är höga politiker och politiskt tillsatta tjänstemän det gäller. Sådana som brukar inskärpa medborgarnas plikt att inte missbruka välfärdsapparaten.

Före detta statssekreterare Zetterberg fick frågan om det moraliska i att ta ut full ersättning samtidigt med de stora styrelsearvodena. ”Jag följer avtalet, det är det som är moralen”, svarade han.

Ericsson gjorde sig i stället oanträffbar. Vilket, relativt sett, nästan är att föredra.

Om det är av detta virke våra statssekreterare är byggda är det kanske inte så konstigt om någon har velat ge dem en extra dusör för att inte avskräcka dem från hederligt arbete.