Imorgon går tidsfristen ut. Om inte Sverige då har bett om ursäkt för att ha ”skymfat” profeten Muhammed, och om inte Sverige då har lagt ned sitt ”krig mot islam”, så kommer Sverige, och svenskar varhelst de befinner sig, att bli måltavla för terrorattacker och kidnappningar. Det hotet publicerades för en månad sedan på världens då mest inflytelserika webbsajt för jihadister, Al-Faloja.
Det finns ingen anledning att ligga sömnlös på grund av ett anonymt hot på internet. Men de senaste årens utveckling, som sett välorganiserade terrorceller ersättas av hemmaradikaliserade ensamvargar, ger ändå anledning att fundera över beredskapen. Jihad Janes mordplaner mot Lars Vilks må mest ha varit önsketänkande, men den dansksomaliske man som yxade sig in i tecknaren Kurt Westergaards hem, eller den amerikanske major som mördade 13 och skadsköt 30 på militärbasen Fort Hood, var värda att ta på allvar.
Vad som skämtsamt kallats sudden jihad syndrome, alltså då en ensam gärningsman utan synbar förvarning attackerar något i närområdet, tycks efter hårdare press på organiserad terrorism ha blivit ett vedertaget arbetssätt.
Igår avslöjade SvD att Säkerhetspolisen utreder allt färre asylsökande för att hitta eventuella kopplingar till terrorism eller andra riskmönster. Det kan naturligtvis bero på att strömmen av asylsökande har ändrat karaktär, och att färre säkerhetsrisker söker sig hit. Men det kan också bero på, exempelvis, att Migrationsverkets i övrigt föredömliga strävan efter kortare handläggningstider inverkat menligt på bakgrundskontrollerna.
Lägg till det att blott tre av dem som Säkerhetspolisen rekommenderat avslag på asylansökan för, har kunnat förmås att lämna landet. Så, eller värre, har det varit i flera år, vilket i klartext betyder att Sverige tillförs en eller ett par säkerhetsrisker i månaden.
I en sorgligt ouppmärksammad rapport till FN:s säkerhetsråd från den 10 mars pekar Monitoring Group on Somalia ut Sverige som en knutpunkt för somaliska jihadister. Förutom att påpeka att terroriströrelsen Shabaab har sin främsta propagandagren förlagd till Göteborg, visa hur svenska vapen används, och beskriva hur en mängd svenska medborgare aktivt stöder terrorn, påtalas också hur statens frikostighet med uppehållstillstånd och resehandlingar utnyttjas. Rapporten visar hur höjdare i Shabaab och Hizbul Islam synbarligen fritt kan resa mellan konflikthärden och Sverige – men berättar också om människosmugglare och pirater (!) med svenska handlingar och uppehållstillstånd.
Oavsett om det gäller enstöringar eller organisationer bör säkerhetskontrollerna ges större vikt.
