Komikern Chris Rock fällde en gång kommentaren ”man vet att världen håller på att bli galen när den bästa rapparen är vit och den bästa golfaren är svart” i en drift med fördomar och stereotyper.

Lika lämpligt (men kanske inte lika roligt) hade varit att utgå ifrån FN-systemet. Det är nämligen fullt av händelser som kan få en att tro att världen håller på att vändas upp-och-ned.

För ungefär en vecka sedan valdes Iran till en av topposterna under den FN-konferens som fram till den 27 juli ska arbeta med att reformera dagens regelverk för internationell vapenhandel. Detta bara några dagar efter att det framkommit att Iran olagligen fortsatt vapenleveranserna till det syriska mördarmaskineriet. Alltså: Iran har tilldelats en ledande roll i en process för att reformera kontrollen av regler som man själva bryter emot.

Men detta exempel är långt ifrån det mest absurda som finns att tillgå. På den punkten är FN:s råd för mänskliga rättigheter svårslaget.

Rådets uppgift är att värna om de mänskliga rättigheterna. Men många av dess medlemmar sysslar med det motsatta.

Den före detta libyska Ghaddafiregimen var under en period rådets ordförandeland. Bland nuvarande medlemsstater finns kommunistdiktaturen Kuba, teokratins Saudiarabien och det alltmer auktoritära Ryssland, för att bara nämna några av dessa FN-systemets förkämpar för mänskliga rättigheter.

Och förra veckan briserade nyheten om att Syriens regim, som hittills beräknas ha tagit omkring 14000 civila liv sedan upproret mot diktator al-Assad inleddes, kommer att kandidera till rådet då generalförsamlingen utser nya medlemsländer senare i år.

Vad värre är för svensk del är att också vår regering, liksom Syriens, hoppas på en plats i rådet. UD har till och med satt ihop en kampanjbroschyr för ändamålet, som finns att ladda ned på regeringens hemsida. Man motiverar kandidaturen med att Sverige vill ta en än mer ledande roll i kampen för mänskliga rättigheter i världen. Det är dock svårt att se hur det ska kunna ske i samarbete med några av världens värsta förbrytarländer.

Istället riskerar man att ge onödig legitimitet åt ett FN-organ som kommit att utnyttjas av diktaturer som vill framställa sig som de mänskliga rättigheternas förkämpar. Sverige borde hålla sig borta från sådana arenor och dra tillbaka sin kandidatur.